Det börjar bli dags för kräftskiva i och med att kräftfisket inleds den 21 juli. Men kräftfångsterna i de österbottniska älvarna ger inte så mycket som förr. Kräftorna vi äter är signalkräftor och kommer mestadels från insjöfinland.
Med naturguiden Mattias Kanckos besöker vi Esse å mellan Kattilakoski och Björkfors, den del av ån som är mest i naturtillstånd. Kanckos har provfiskat i ån och hittat signalkräftor, en art som egentligen inte får finnas i ån.
Ändå finns signalkräftan där och har etablerat bestånd sedan 10 år tillbaka.
- Den spred sig till ån från en odling i närheten och kommer antagligen att sprida sig ytterligare, säger Kanckos.
Nu kunde man tycka att det är bara bra, kräfta som kräfta. Efter att kräftpesten tog kål på flodkräftran i Esse å kunde signalkräftan gott duga, men så enkelt är det inte.
- Det finns fortfarande en kronisk kräftpest i ån och så fort stammen börjar växa till sig sprider sig pesten.
Guldåren i mitten av 1900-talet
Något kräftfiske i Esse å har inte funnits på länge och något kräftfiske blir det inte i år heller, uppger man på delägarlaget i Ytter- och Överesse. Men annat var det förr.
På 40- och 50-talet betecknades Esse å som landets kanske kräftrikaste å. Två månaders kräftfångster kunde ge ett hushåll lika mycket som ett års lönearbete.
Uppköparna gav förskott långt på förhand för kommande fångster, berättar Kanckos. Det var frågan om enorma summor, men så kom kräftpesten på 60-talet. Kräftorna försvann och ån har aldrig återhämtat sig.
Kräftor i Purmo å?
I Purmo har har det i tiderna funnits flodkräftor, men den har försvuinnit. Nu undersöker man ån om har tillräckligt bra vatten att det lönar sig med utplanteringar.
- Kräftpest finns inte i Purmo, säger Kanckos.
Det är med ersättningspengar från torvtäkterna som man eventuellt kunde plantera ut flodkräftor. Våren 2016 borde undersökningen vara färdig.
