![]()
Bostadslösa som drar omkring på gatorna eller sover under presenning i skogsdungar är inget som hör till vardagen i finländska småstäder. Men de bostadslösa finns också där. I motsats till dem i huvudstadsregionen, Åbo och Tammerfors är småorternas bostadslösa osynliga.
När man ställer frågan till de sociala myndigheterna i mindre städer låter svaret ungefär lika på alla håll: inga uteliggare, men ett tiotal, eller några tiotal personer som tvingas sova hos bekanta eller släktingar eftersom de inte har ett eget hem.
I Borgå uppskattar socialchef Maria Andersson att de här personerna är 20 till antalet.
- De flesta är unga vuxna som av en eller annan orsak inte kan bo kvar hos sina föräldrar. Ibland handlar det om att föräldrarna är missbrukare eller lider av psykisk ohälsa, ibland är det de vuxna barnen som har sådana problem och helt enkelt har blivit utkastade från föräldrahemmet. Missbruk och skulder kan sedan göra att de inte lyckas få en hyresbostad, säger Andersson.
I Lojo räknar man med cirka tio liknande fall.
- Utöver de unga vuxna handlar det om människor som blir utan bostad i samband med skilsmässor, säger förvaltningschef Mikko Kerkola inom grundtryggheten i Lojo.
Lisbeth Lindström som arbetar vid en dagcentral för missbrukare i Karis säger att det sällan är svårt att få sin första bostad.
- Problem blir det för dem som missköter sig och blir vräkta från sin första bostad. De har svårt att få en ny. Kraven blir hårdare på att hyresgästerna ska vara fläckfria. Det gäller också kommunala hyresbostäder, säger hon.
Mentalvårdsavdelning i stället för hem i Vasa
Vasa har enligt resultatområdeschef Erkki Penttinen några få egentliga uteliggare. Antalet har minskat tack vare en rätt ny boendeenhet som tar emot också berusade personer.
- Nu har de någonstans att ta vägen, konstaterar han.
Den dolda bostadslösheten i Vasa varierar från år till år mellan 20 och 50 personer.
- Just nu har vi till exempel ett antal personer som hålls på mentalvårdsavdelning, trots att det är fel ställe för dem. Men vi har inte hittat lämpliga bostäder, säger Penttinen.
Pargas: "Inget problem hos oss"
Det finns städer som vågar meddela att bostadslösheten är lika med noll. En av dem är Pargas.
- Nej, det finns inget sådant problem här, säger enhetschef Heidi Ulriksson vid socialen i Pargas.
Hon säger sig inte ha kännedom ens om dold bostadslöshet, att Pargasbor mot sin vilja skulle bo hos bekanta eller släktingar.
- När det finns behov av en bostad så brukar det finnas lediga kommunala hyreslägenheter att ta till, säger Ulriksson.
I Kristinestad säger familjeomsorgschef Viola Broo-Rönnlund att om det finns bostadslöshet i staden, så är det fråga om någon enstaka person.
I Jakobstad uppger vice ordförande för social- och hälsovårdsnämnden Marcus Suojoki (SFP) att han inte minns ett enda ärende i nämnden som har haft med bostadslöshet att göra.
Stödbostäder är räddningen
Lösningen på problemet med bostadslöshet heter stödboende, enligt dem som jobbar med frågorna.
Lisbeth Lindström vid dagcentralen i Karis säger att hon har svårt att förstå varför det verkar vara svårt att skapa stödboenden på små orter.
- Det är brist på platser på hem för bostadslösa som behöver stöd med att lära sig bo på egen hand, som tidigare missbrukare och mentalvårdspatienter.
Sådana boenden är just vad Erkki Penttinen i Vasa ser som räddningen för de bostadslösa på mentalvårdsavdelningen där.
- Kostnaden för dem sparar staden in när man får bort personerna från de dyra sjukhusplatserna, säger han.
Borgå och Lojo hör till de städer som har skapat stödboenden. På båda orterna uppger man att det faktiskt hjälper.
- Sedan år 2012 har nästan 50 bostadslösa fått en lösning för sitt boende efter en tid på stödboendet Koivula, uppger Maria Andersson i Borgå.
