![]()
Förra sommaren insåg Eva Ramstedt att hon inte kan fortsätta med kortisonet hon behandlat sin atopiska hud med i över tio år. – Jag kände att det höll på att falla mig ur händerna och jag fixade inte att det skulle bli ännu värre, säger Ramstedt. Hon bestämde sig för att sluta med all kortison.
Eva Ramstedt åt kortison i tablettform och smörjde de atopiska eksemen med kortisonsalva. Hon kände att kortisondosen inte längre räckte till. Kortisonet hade tidigare hjälpt henne att sköta den atopiska huden och hon hade kunnat leva ett mer eller mindre normalt liv med atopisk hud och kortison.
- Jag har känt att kortisonet är världens undermedel som har gjort att jag har kunnat må bra. Men sedan kände jag att dosen inte räckte till och jag åt så mycket kortison att jag blev vinglig. En gång när jag var och skrinnade med mina barn måste jag hålla i mig i sargen för att inte falla. Då tänkte jag att jag bara är 28 år och så här ska det inte vara.
"Till sommaren skulle det bli bättre"
Hennes plan var då att hon skulle hålla ut till sommaren och sommarlovet. De senaste åren har varit väldigt hektiska med små barn, studier, jobb och eget företag. Till hösten hoppades Ramstedt på vara frisk igen.
- I det skedet visste jag ingenting om kortisonavvänjningen som jag hade framför mig. Jag tänkte att bara livet lugnar ner sig så ordnar sig allt av sig själv.
Hon berättar att förutom att eksemen blev fler, var klådan det värsta. Hon sov dåligt och var ständigt irriterad.
- Jag har svårt att minnas hur jag såg ut på den tiden. Men i ansiktet syntes det tydligt. Jag var röd under ögonen och jag såg inte frisk ut.
Ramstedt hade eksem i hudvecken och på armarna. Det kliade och huden var så tunn att när hon torkade sig med en handduk kunde huden spricka och börja blöda.
- Om jag försökte sluta med kortisonet kom symtomen tillbaka och ännu värre, så jag kände att jag aldrig kommer att komma ur kortisonhjulet.
Mycket stöd från andra
När Ramstedt bestämde sig för att sluta med kortisonet var Jenny Sinisalo en av dem som hörde av sig med goda råd. Hon slutade med kortisonet redan 2012 och har kommit en längre bit på väg.
- När man är mitt inne i det är det svårt att se hela situationen och det är lätt att vara efterklok, säger Sinisalo.
Sinisalo säger att hennes hud i dag mår bättre än innan hon fick de atopiska eksemen och hon säger att det var värt att gå igenom hela processen.
- I ett skede trodde jag att jag skulle bli galen. I början förstod jag inte heller hur länge det skulle ta.
Informationen finns på nätet
Mycket information hittade Ramstedt också via internet och Facebook, där hon bland annat såg flera ”före och efter”-bilder.
- Så en dag stod jag med kortisontabletten i handen och skakade av ångest om jag skulle ta den eller inte. Så tog jag tabletten och efter en stund lugnade kroppen sig men ångesten var ju kvar.
Dagen efter träffade hon en läkare som sa att det var möjligt att genast sluta med kortisonet utan att trappa ner på dosen. Hon slängde tabletterna men sparade kortisonsalvorna för säkerhets skull.
- Då började jag räkna dagarna för att orka ta mig framåt.
Som värst efter fem månader
Den värsta perioden inföll ungefär fem månader efter att hon slutat med kortisonet. Hon blev röd över hela kroppen och klådan var värre än någonsin. Ramstedt säger att då det var som värst kliade det 55 minuter av en timme. Idag kliar det fem minuter av en timme.
- Jag har många gånger funderat på om det är värt det eftersom jag mådde så fruktansvärt dåligt. Och hur ska jag någonsin komma ur det här.
Men redan nu kan hon se tillbaka på den värsta perioden och tänka att det var värt allt.
-Det var ju bara att stå ut. Men jag har inte vetat vad ångest är tidigare.
Ramstedt berättar om hur det blev öppna sår på kroppen som det kom vätska ur. Halsen, kinderna och öronen var värst drabbade.
- Jag hade en handduk runt halsen för att inte tröjorna skulle bli förstörda av gul gegga
Lång process
Idag har hon kommit så långt att hon inte längre håller reda på hur många dagar hon har varit utan kortisonet. Hon gissar att det nu är ungefär 230 dagar sedan hon tog sin sista kortisontablett.
- Det här är en process som tar tid. Jag tror också att kosten har betydelse. Jag tänker nu att hela mitt tarmsystem är utslaget av alla mediciner jag har ätit genom åren och nu måste tarmen få läka med hjälp av rätt kost.
Ramstedt berättar att hon generellt sett har blivit bemött med respekt av läkare.
- En av mina hudläkare har varit stöttande och förstående, vilket jag är väldigt glad över.
Johanna Hagman som är överläkare på hudpolikliniken vid Vasa centralsjukhus säger att kortison inte är farligt, så länge man använder den enligt anvisningarna.
- Men många rädda för kortisonet, säger Hagman.
Om någon av Hagmans patienter bestämmer sig för att inte längre använda kortison stöder hon dem i deras beslut och erbjuder dem istället alternativ vård, som till exempel ljusbehandling.
Vem ska man tro på?
- Jag har respekt för läkare och jag tror inte att man ska välja sida mellan läkare och alternativ medicin.
Nu har Eva Ramstedt kommit så långt i det som hon kallar sin resa att hon kan se på den från andra sidan och ge uppmuntran till dem som börjar sin resa.
- I mitt fall skulle det ju bara ha blivit värre om jag skulle ha fortsatt med kortisonet. För mig hjälpte att se andra som har gjort samma resa och jag säger inte emot sådant som många år av forskning om atopiska eksem visar.
Under avvänjningsperioden har Ramstedt gått vid hudpolikliniken på Vasa centralsjukhus och när hon ger råd åt andra berättar hon om vad och hur hon har gjort.
- Det finns så mycket information att alla klarar av att hitta där själv.
Skulle du ha gjort den här resan om inte internet skulle ha funnits och du inte skulle ha kunnat få information därifrån?
-Nej det skulle jag inte ha gjort.
