![]()
Lervälling, doften av köttsoppa, tusentals glada människor och syndernas förlåtelse. Det är ungefär vad som möter den som besöker Söderfjärden i Sundom i Vasa i helgen.
Då gammellaestadianerna rustar till sommarfest, eller Suviseurat som det officiellt heter, går man, kvinna och barn ur huse.
Efter att det regnat över ett dygn, skiner solen på de dryga 70 000 gammellaestadianer som deltar i Suviseurat. I fyra dagar och på 190 hektar finns det mesta som kan tänkas behövas i en tillfällig miniatyrstad: bank, post, restauranger, hälsovård, kiosk, duschar, apotek, vilorum och så vidare.
Lätt att tappa bort sig då man är liten.
Suviseurat 2015 liten pojke framför husvagn
Bild: Anki Westergård
Man hittar de mest osannolika men dock så nödvändiga lokaliteter på området så som mobilladdningsplats, amningsplats, särskilda utrymmen för barn med diarré, utdelning av käppar (vi återkommer till det) och en särskild uppsamlingsplats för borttappade barn. För de flesta besökare är faktiskt barn eller unga, så det säger sig självt att en och annan unge kommer att se insidan av tältet för borttappade barn.
I centret för utländska besökare träffar jag Jim Krey från västkusten i USA. Det är första gången han besöker Finland och Suviseurat.
– I USA är vi bara cirka femtusen till antalet, så det är häftigt att komma hit och se denna folkmängd, säger han.
Folkmängden innebär i sin tur att man måste vara beredd på att det kan ske sådant som händer en vanlig helg i en stad av motsvarande storlek. Därför finns det också barnmorska på plats, liksom läkare, ambulans och polis. Men förutom att det föds ett antal bebisar på Suviseurat, så dör det också en och annan människa.
– Att dö hör till livets gång. För oss är det inte nödvändigtvis en hemsk sak. Det är klart att det är ledsamt, men då tiden är inne är det Guds vilja som sker, förklarar Juhani Norrgård från Tervajoki.
Tillfällig matbutik. Färsk frukt, frysdisk, mjölkprodukter, specialdieter, batterier, tejp, etc. Här lämnas inget åt slumpen.
Suviseurat 2015 butik frukt
Bild: Anki Westergård
Glädje och gemenskap
Suviseurat är höjdpunkten för de flesta gammallaestadianer. Det är här man träffar hela tjocka släkten, och om man har tur kanske till och med sin blivande partner. Suviseurat är de facto de största evenemangen med religiösa förtecken som finns i Norden, och mötenas popularitet är lika stor bland gammal som ung.
Tiina och Mika Vesamäki bor i husvagn med sina sju barn.
Suviseurat 2015 familj i husvagn
Bild: Anki Westergård
Antalet husvagnar måste slå något slags rekord. I en av husvagnarna pysslar Tiina och Mika Vesamäki från Raumo på med vardagssysslor. Tiina har familjens fyra månaders gamla baby i famnen, de har sju barn inalles.
– Det här är årets höjdpunkt! Vi ser fram emot predikningarna och att träffa släkt och vänner, säger Mika.
Jag frågar om det inte är väldigt jobbigt med sju barn i en husvagn, men Tiina tycker tvärtom.
– Här kan man släppa ut de andra barnen för att leka, så det är typ bara vi och babyn här. Dessutom finns släkten här, så vi har många som hjälper till att sköta om det behövs, säger hon.
Både Tiina och Mika har deltagit i Suviseurat sedan de var små, och de säger att de vill komma hit genast det öppnar så att de får så mycket utav evenemanget som möjligt.
Fördomar
Heidi Kuitula är 21 år och hemma från Nurmijärvi. Hon pratar varmt om tillställningen, och hjälper till att svara på några vanligt förekommande fördomar.
Heidi Kuitula.
heidi kuitula
Bild: Anki Westergård
– Vi tycker inte att man ska använda smink. Det är dock inget som är totalt förbjudet. Vi tycker nämligen att vi är vackra som vi är, att vi inte behöver sminka oss för att någon ska tycka om oss, förklarar Heidi.
Samma princip gäller då det kommer till att dansa, titta på tv och att ha sex före äktenskapet.
Jag tror att jag får det antal barn som min kropp klarar av.― Heidi Kuitula.
– Det är inte handlingarna i sig som vi motsätter oss. Det är bara att de kan leda oss bort från det liv vi vill leva. Alltid är det inte lätt, ibland vill man vara som alla andra, men då tänker jag på allt det jag har istället, säger Heidi.
Vi talar om hur deras liv är som vilka liv som helst; man jobbar, sköter hushållet, tar hand om barnen, umgås. Heidi kommer från en familj där de är tio syskon och själv vill hon ha så många barn som möjligt.
– Jag tror att jag får det antal barn som min kropp klarar av. Det är något jag ser väldigt mycket fram emot, säger hon.
Talkoanda
Att det krävs oerhörd disciplin, strikt logistik och en stark vilja av samarbete för att kunna bygga en miniatyrstad av denna kaliber står synnerligen klart. Här drar alla åt samma håll och man kan gott säga att detta är definitionen på god talkoanda. Allt fungerar, folk känner till rutinerna och man har tänkt på allt. Den populära träffpunkten ”Keppikeräys”, alltså ”Käppsamling” är bara ett exempel på detta.
Skräpinsamling. Lönen är glasskupong.
Suviseurat 2015 glasskupong
Bild: Anki Westergård
– Man får en käpp i luckan med en spik fastsatt på änden. Med den plockar man skräp och då man samlat in en påse med skräp för man det till luckan och får en glasskupong som belöning, berättar Marjo Katajamäki.
Till denna punkt brukar barnen köa över en timme, får jag berättat åt mig.
Bland tälten skymtar en punkt med skylten ”Förbön”. Dit kan man komma och lämna in ett önskemål om förbön, alltså en bön som utförs på uppdrag av andra. Förbönspunkten funkar lite som en drive in med vissa särskilda öppettider, och då kan man också passa på att få ett personligt samtal med den person som sitter i luckan och tar emot begäran om bön.
Kö till literförsäljning av soppa. Hinken med så är maten för en hel familj fixad!
Suviseurat 2015 soppa och hink
Bild: Anki Westergård
Gammellaestadianism for dummies
Det är mycket man som utomstående inte vet och förstår om laestadianismen. De flesta förknippar kanske laestadianism med många barn. Det är guds vilja då ett barn blir till, så därför skall man avstå från preventivmedel. Vilket i sin tur innebär stora barnaskaror. Påpekas bör dock att man kan vara laestadian trots att man inte har några barn, man behöver inte ens vara gift.
En annan stämpel som man som gammellaestadian ofta måste försvara sig mot, är skandalen om de sexuella övergreppen som kom upp till ytan för några år sedan. Gammellaestadianerna tycker självfallet att detta är mycket sorgligt, de vill inte bli förknippade med de avskyvärda brotten.
Och i ärlighetens namn: brott av detta slag förekommer inom alla folk-, och samhällsgrupper, och det är hemskt för offren oavsett om man tror på Gud eller inte.
Vasabon Heikki Hurtig får bli den som får räta ut de resterande frågetecken jag har kring laestadianismen. Vi börjar med barnafödandet – det måste ju tära mycket på kvinnans kropp att föda så många barn, påpekar jag.
– Det där är individuellt. Och barnen kommer ju inte alla på samma gång, säger Heikki och visar stolt upp en bild på sin stiliga fru som fött tio barn.
Heikki Hurtig.
Suviseurat 2015 heikki hurtig
Bild: Anki Westergård
Men alla är ju inte som Heikkis fru. Och frågan var väl närmast ställd med tanke på hur kvinnans hälsa påverkas och vilka komplikationer förlossningarna kan innebära. Men precis som Heikki konstaterar så är det individuellt hur mycket barnafödandet tär på en kvinna.
Men feministen i mig jublar ju inte precis. Som utomstående kan man inte låta bli att undra hur många av kvinnorna som inte själva får välja om de vill föda många barn eller inte. Påpekas bör dock att bland de kvinnor som jag träffar på Suviseurat så verkar de mycket lyckliga över att kunna få så många barn som möjligt, så detta är givetvis som med allt annat, det vill säga individuellt.
Jag har inte kommit för att döma gammellaestadianernas tro – även om deras världssyn kan uppfattas som väldigt kategorisk - så vi går vidare med nästa fråga, nämligen vad Heikki upplever vara den största fördomen om (gammel)laestadianer.
– Att vi är helgon. Det är vi inte. Och vi anser att alla är lika mycket värda oavsett religion, bön, etnicitet, säger han.
Okej, men om alla är lika mycket värda, kommer då alla till himlen? Nja.
– Man kommer till himlen då man fått syndernas förlåtelse. Som troende kan man vara trygg, för man vet att man kommer till Guds rike, säger han.
Man kan med andra ord inte taktikera sig in till himmelriket.
Så kommer man då till himlen om man tror, men tillhör en annan trosinriktning? Nja igen.
– Alla barn kommer till himlen, oavsett om de är döpta eller ej. Men enligt Bibeln finns det två grupper, nämligen de som på Domedagen har levt med den rätta tron och därmed hamnar i Guds rike, eller de som lever i förtappelse, förklarar Heikki.
Men, framhärdar jag, kan man då leva i förtappelse hela sitt liv, och sedan ångra sig under sitt sista andetag och därmed ändå komma till himlen? Trippel-nja.
– Gud känner våra hjärtan. Vi kan inte ensamma bestämma oss för att plötsligt bli troende. Tron är ett ämbete man för vidare, vilket innebär att andra människor är vittne till processen, förklarar Heikki.
Man kan med andra ord inte taktikera sig in till himmelriket. Vi går vidare till temat alkohol. Absolutism är ett av rättesnörena inom gammellaestadianismen. Men det är svårt att tro att det bland en sådan stor människosamling, och med tusentals ungdomar på plats, inte förekommer någon alkohol alls. Men Heikki är av annan åsikt.
– Nej, vi använder ingen alkohol här. Nattvarden är ett undantag, men även den kan tas alkoholfritt, säger han.
Inte Provinssi, men Suviseurat. Gummistövlarna var slutsålda under den första dagen.
Suviseurat 2015 leriga gummistövlar
Bild: Anki Westergård
Många barn passar på att tjäna en slant på glassförsäljning under Suviseurat. Försäljarna på bilden meddelade att försäljningen går "sådär".
Suviseurat 2015 pojkar säljer glass
Bild: Anki Westergård
Lars Levi vem?
Men okej, vi tar en kort (och intressant!) historielektion för att sätta gammellaestadianerna på kartan. Prosten Lars Levi Læstadius levde och verkade i mitten av 1800-talet och kännetecknades som en mycket karismatisk person som använde sig av målande beskrivningar och ett personligt präglat språkbruk. Det som präglar gammellaestadianismen är, enligt dem själva, ”predikan om både Jesu undervisning och hans lidande, död och uppståndelse”. Det är endast genom tron, nåden och Kristus som man kan bli frälst.
I början på 1900-talet delade laestadianerna på sig och det uppstod självständiga grenar. Av dessa är gammellaestadianerna den största och mest utspridda. Till antalet är gammellaestadianerna dryga 100 000, varav de flesta bor och verkar i Finland.
Læstadius hyste särskilt starka åsikter om användandet av rusmedel, som han fördömde i starka ordalag. Han förespråkade absolut nykterhet, och förtappelsen var ett faktum för dem som lät sig förföras av ”alkoholens orena ande”.
Suviseurats bild på symbolen för årets sommarträff på Söderfjärden.
Suviseurat 2015 porten
Bild: Valtteri Saukko
Har man inte fått feeling före det, så får man det då.
Men på tal om syndigt leverne. Ryktet säger att då gammellaestadianerna har sommarmöte går både kondom-, och alkoholförsäljningen upp på orten. Det kanske man ska ta med en nypa salt, liksom med allt annat.
Fast den gamla nykterhetsdevisen ”man kan ha kul utan alkohol”, tycks i alla fall stämma. Alla de jag talar med säger att jag måste komma dit på lördag kväll som är festens höjdpunkt, för då är stämningen på topp. Har man inte fått feeling före det, så får man det då, förstår jag på pratet.
Suviseurat fullkomligen sjuder av folk. Jag kommer tyvärr inte kunna delta på den omtalade lördagskvällen, men jag tvivlar inte på att de har värsta upplägget på gång. Jag tar en genväg förbi några dolda containrar, och irrar rakt in i en hög med tre tonårstjejer som – röker. Jag stirrar på dem, försöker få ihop det. Tjejerna ser lugnt på mig, sen höjer den ena ett pekfinger mot läpparna och gör ett tyst ”sssch!”.
Gammellaestadianerna visar än en gång att de är fulla av överraskningar. What happens in Suviseurat, stays in Suviseurat.