![]()
En gammallaestadiansk mamma försvarar sina val: "Jag kan själv avgöra vad som är bra för mig".
Under de senaste åren har det tidvis stormat i debatten om kvinnans ställning i den gammallaetadianska rörelsen. Pauliina Rauhalas bok Taivaslaulu, eller Himlasången fritt översatt, lyfte fram diskussionen om storfamiljer och kvinnornas utmattning i offentligheten.
Många laestadianska kvinnor har blivit förbryllande över hur deras liv öppet värderats av utomstående.
Forskare som följt debatten ser tecken på en förändring inom rörelsen.
Pauliina Rauhalas bok Taivaslaulu.
Pauliina Rauhalas bok Taivaslaulu
Bild: Yle
Vasabon Outi Uljas och Eeva Niemi-Korpi från Strorkyro har aktivt tagit del i förberedelserna inflör stormötet Suviseurat i Vasa.
Under mötet ansvarar Uljas för att ta hand om barn som tappat bort sina föräldrar medan Niemi-Korpi i sin tur ansvarar för två diskningsstationer och ett pizzaställe. Och arbete finns så att det räcker.
- Det finns till exempel 7000 brickor i omlopp och de ska alla diskas flera gånger under dagen, säger Niemi-Korpi.
Outi Uljas och Eeva Niemi-Korpi är glada över att få vara med och arrangera Suviseurat. De är båda uppvuxna i den gammallaestadianska gemenskapen och säger utan att tveka att de upplever sig vara jämställda med männen.
- Jag har aldrig känt mig mindre värd för att jag är kvinna, säger Niemi-Korpi.
- Frågan om kvinnliga präster är till exempel ingen jämställdhetsfråga. För oss är det en trosfråga och själv upplever jag att jag är jämställd, säger Uljas.
Outi Uljas är medlem i styrelsen för Vasanejdens fridsförening och säger att hon som styrelsemedlem har påverkningsmöjligheter inom rörelsen.
Boken Taivaslaulu berörde inte
Outi Uljas säger att man också inom rörelsen diskuterar jämställdhetsfrågor och kvinnans ställning. Åsikterna är delade och vissa personer uttrycker sig mera drastiskt i debatten.
Uljas och Niemi-Korpi säger att den diskussion som förts i medierna under senaste år känns främmande och till och med sårande.
Pauliina Rauhala.
Pauliina Rauhala har skrivit om de gammallaestadianska kvinnornas liv.
Bild: Yle
Pauliina Rauhalas bok Taivaslaulu väckte en hetsig debatt om kvinnans ställning i den gammallaestadianska rörelsen. I boken beskriver Rauhala hur det kan gå när mamman i en storfamilj inte har krafter nog för att fostra och ta hand om barnen.
- Jag har läst boken men det fanns mycket i den som jag inte alls kunde identifiera mig med. Själv har jag 11 barn och ibland har folk frågat mig om jag inte blir trött. Självklart blir jag trött ibland, men det händer ju också mammor bara ett barn, säger Outi Uljas.
Uljas är utbildad barnträdgårdslärare och hon säger med eftertryck att alla mammor som blir trötta och utmattade, om de så är laestadianer eller inte, borde förstå att skaffa hjälp.
Eeva Niemi-Korpi har inte läst Pauliina Rauhalas bok. Hon säger att hon ibland blir nedslagen över hur negativt man talar om laestadianer och laestadianismen i offentligheten.
- Ibland har jag medvetet vänt dövörat till diskussionerna vid kaffeborden och struntat i att läsa tidningsartiklar. Jag vill inte heller följa de diskussioner som förs i sociala medier.
Jag är själv kapabel att avgöra vad som är bra för mig. Jag har inget behov av att läsa i tidningsspalterna om hur mitt liv ter sig i andras ögon.
Kvinnonar gör sina egna val
Outi Uljas och Eva Niemi-Korpi understryker att människor är olika även om de är troende. Kvinnorna inom gammallaestadianismen väljer sina individuella lösningar utifrån sin egen vilja och sina egna förutsättningar.
- En del vill stanna hemma och andra väljer att jobba.
Fyrabarnsmamman Eeva Niemi-Korpi blev färdig sjukskötare 2010 och hon arbetar på barnavdelningen på sjukhuset i Seinäjoki. Familjen väntar nu sitt femte barn.
Outi Uljas valde att vara hemmamamma i 20 år. När det yngsta barnet började förskolan så började Uljas jobba och hon fick genast jobb som barnträdgårdslärare.
- Jag njöt av att stanna hemma med barnen när de var små och just då kändes det som en naturlig och vettig lösning, säger Uljas.
Forskare efterfrågar en mera förlåtande atmosfär
Meri-Anna Hintsala skriver en avhandling på Helsingfors universitet där hon undersöker parallellerna mellan kön och tro i nätdiskussioner som rör gammallaestadianismen. Hintsala är präst och har sina rötter i gammallaestadianismen.
Hintsala säger att den offentliga debatten om laestadiankvinnornas utmattning också har satt fart på diskussionerna inom rörelsen.
- Jag hoppas att atmosfären har blivit mera förlåtande. En stor familj är en rikedom och barnen en gåva, men man borde inte få barn till vilket pris som helst. Det är fortfarande viktigt att tala om kvinnornas och mammornas hälsa och ork.
Meri-Anna Hintsala säger att gammallaestadianerna till följd av den offentliga diskussionen blivit tvungna att själva reflektera över hur de förhåller sig till rörelsens lära.
Det har gett dem större medvetenhet om sina egna, personliga val och följderna av de beslut de tar. På så sätt finns det också i dag större möjligheter att ingripa i tid när man ser tecken på problem.
- När storfamiljen är ett eget val, i stället för att vara en självklarhet eller följden av andras förväntningar, så finns det mera ork och möjligheter att klara också de mest utmanande situationer. Förhoppningsvis kan man numera söka hjälp när det behövs. Rörelsen är också mera inne på att man får och kan söka hjälp från utifrån.
Också en liten förändring är av betydelse
Meri-Anne Hintsala förväntar sig inga snabba förändringarna inom rörelsen, men hon förnimmer ändå en liten förändring och även den är betydelsefull.
- Den patriarkala stukturen erbjuder kvinnorna lösningar som inte för med sig välmående eller kraft. Kvinnans röst är ännu för svag för att sådant som rör kvinnors sexuella hälsa skulle ändras inom rörelsen i stort.
Det är ledsamt om bara de som är allra modigast vågar står upp i de här frågorna.
Nätet och sociala medier har gett laestadianerna ett forum för att ifrågasätta rörelsens officiella läror. Men Meri-Anna Hintsala tror att den tuffaste debatten nu har blåst över för den här gången.
- Det har lugnat ner sig en aning. Och för tillfället finns det inte heller några riktigt stora motsättningar mellan rörelsens ledning och de som för en aktiv diskussion på nätet, säger Hintsala.
Av Elina Kaakinen
Yle Pohjanmaa