Det går fortfarande förhållandevis bra för Vasa om man jämför med andra kommuner i Finland. När det gäller skatteintäkter är läget bra men på utgiftssidan är man tvungen att gallra med grov hand. Det här betyder en sämre servicenivå för Vasaborna.

Stadsdirektör Tomas Häyry ger stadens ekonomi skolvitsordet åtta.

- Vi ligger över medeltalet och det ser rätt bra ut men varför vi inte får ett bättre vitsord beror på att vi har ännu åtgärder som vi måste göra på utgiftssidan, säger Häyry.

Åtgärder på utgiftssidan innebär att man måste se över servicenätet och färre servicepunkter är att vänta. Skolorna kommer i framtiden att bli rejält större och färre och det samma gäller daghemmen.

Staden skissar på skolor med 600-700 barn och daghem med 130-150 barn. Det här är långtidsplaner som man kanske förverkligar på ett tio års perspektiv, men redan nästa år ser man över gruppstorlekarna och större grupper är att vänta.

Stadsdirektör Tomas Häyry Stadsdirektör Tomas Häyry Bild: Yle/ Malin Hulkki

- Vi kan göra ganska mycket redan nästa år bara genom att man tittar på gruppstorlekarna och börjar fundera på hur man skall organisera om dem, säger Häyry.

Hälsocentralnätet ses över

Staden kommer också att se över sitt hälsocentral- och tandvårds nät och göra indragningar. Fortsättningsvis kommer man också att satsa på öppenvård och hemservice för äldre och fortsätta trenden med minskad anstaltvård.

- Genom att vi får en bättre fördelning mellan hemvård, öppenvård och serviceboende så kan vi på ett effektivare sätt koncentrera resurserna dit de behövs, säger Häyry.

Staden har en investeringsbudget på 45,8 miljoner euro och de pengarna kommer att gå framförallt till investeringar inom skolor, servicehus för äldre och till den nya hälsocentralen som planeras till Sandviken.

Till de skolor som det investeras hör bland annat Mussor-Haga skola som skall byggas till och renoveras. Dessutom planerar staden både skola och daghem i Böle.

Nya serviceboenden skall det också byggas sammanlagt tre. Ett i Lillkyrå och två i centrum av Vasa. Det ena är redan på gång på Himalajagatan i Klemetsö.

Mera lån

För att ha råd att investera tar staden också lån nästa år, sammanlagt 25,5 miljoner euro till. Det här innebär att Vasaborna nästa år är skuldsatta med en summa på 3423 euro/invånare. Det här är ett genomsnittligt tal med tanke på hela landet.

- Det här är någonting vi måste göra. Vi kan inte sluta investera och det är och andra sidan mycket positivt också att vi har möjligheter att investera i Vasa. Vi har egentligen en positiv grogrund. Vi växer kraftigt, vi har god industri och näringsliv och det här kräver satsningar för att vi också i fortsättningen skall ha det så här bra, säger Häyry.

Fastighetsskatten kommer sannolikt att stiga från 17 procent till 19 procent nästa år. Skattesatsen i Vasa kommer däremot inte att höjas från 19,5 procent. Tomas Häyry ser ingen orsak till att höja skattesatsen just nu även om staden måste gallra i servicen.

- Det beror på det att vi i dagens läge har mycket mera skatteinkomster än egentligen någon annan i Finland. Problemet som vi har är på utgiftssidan och därför räcker det inte att bara höja inkomstskatten. Det värmer en liten stund, men med den tillväxttakt som vi har så betyder det att vi har ännu större problem om två år och i framtiden. Därför måste vi komma åt utgiftssidan i stället för att börja gå in på inkomstsidan, säger Häyry.

Debatt att vänta

För att få in mera pengar kommer staden också att sälja sin egendom både i form av bostäder, mark och fastigheter. Effektiviteten bland stadens personal måste också höjas och målet är att få ner personalkostnaderna med motsvarande 100 årsverken per år. Till en del sköts det här genom att pensioneringar inte ersätts.

För Vasabon kommer alltså balanseringen av Vasa stads budget de närmsta åren att märkas framförallt i sämre service och högre serviceavgifter. Främst tror Häyry ändå att Vasaborna kommer att reagera på att det blir längre till servicen man är van vid.

- Man har inte servicestället så nära som man är van vid. Och andra sidan tror jag det är en vanesak så det man mest kommer att märka det på är i den allmänna debatten, för det kommer det att vara mycket av, säger Häyry.

41 potatissorter och 9 tomatsorter. Det fick allmänheten smaka på vid Vasa yrkesinstitut på torsdagen. Jeppo potatis och Närpes grönsakers tanke var att få konsumenternas synpunkter på produkterna.

Jeppo potatis har prövat 48 nya potatissorter i ett testfält. 41 av potatissorterna tog sig hela vägen till provsmakardagen vid Vasa yrkesinstitut.

- Vi är här för att visa mångfalden som finns i potatisodlingen. Vi vill också ta fram hur potatis fungerar i storkök och uppfylla de krav som storkök ställer. För storköken måste potatisen fungera året runt, säger vd Alf-Håkan Romar vid Jeppo potatis.

Alf-Håkan Romar Alf-Håkan Romar Bild: Yle/Roy Fogde

9 tomatsorter som smakprov

Jeppo potatis ordnade provsmakardagen för andra året i rad. I år ordnades dagen tillsammans med Närpes grönsaker.

- Vi vill veta vilken typ av produkter konsumenterna vill ha. Tidigare har man producerat först, fört produkten ut på marknaden och först efter det kollat om det finns konsumenter för produkten. Nu har vi valt att kolla in marknaden först och efter det producera det konsumenterna vill, säger försäljnings- och marknadsföringsdirektör Jonas Lundström.

Jonas Lundström Jonas Lundström Bild: Yle/Roy Fogde

Lundström säger att de är själva sitt största hot. I Finland har man länge gått in för att producera bulkvaror som tomater, gurkor och paprikor. Det här medan utländska producenter har tagit fram nya produkter och fört in dem på marknaden.

- De har fört in mycket nya specialprodukter som har blivit väl emottagna av konsumenterna. Vi går nu in för att bredda sortimentet för att svara på konsumentens behov och efterfrågan.

Goda råvaror på provsmakningsdag

Höststädning pågår som bäst i Vasa. Ungefär tjugo personer arbetar med att bland annat kratta upp löven runt om i staden. Man har behövt hyra extra traktorer som för bort löven, säger ansvariga trädgårdsmästaren Kaj-Erik Grandell.

- Löven föll på en gång, säger Kaj-Erik Grandell på Vasa stad.

Nu jobbar flera olika team runt om i Vasa med att kratta ihop löven. Det behövs rätt mycket utrustning för att ta hand om den mängd löv som fallit.

- Teamen använder räfsor, kärror, lövblåsare och maskiner som samlar in löven. Staden har en traktor till sitt förfogande. Den kör bort löv åtta timmar per dag. Men i och med den stora lövmängden har vi fått hyra tjänster från ett par andra traktorförare. De hoppar in vid behov, säger Grandell.

Snö försvårar arbetet

På fredagen väntas snö och då får personalen ägna sig åt andra saker.

- Om det bara blir en par centimeter snö på marken går det ändå att ägna sig åt lövstädningen, men blir det mera än det får vi ägna oss åt att beskära buskar och sådant istället, säger Grandell.

Höststädningen i Vasa har hållit på i två veckor och fortsätter ännu i ett par veckor till.

Löven städas bort i Vasa

Det ser ut att bli möjligt för Närpes att ansöka om att bli tvåspråkig.

Regeringen föreslår för riksdagen att spåklagen ska ändras så att enspråkiga kommuner kan ansöka om tvåspråkighet när som helst.

Enligt den nuvarande lagen fastställs kommunernas språkliga status vart tionde år. Då skulle Närpes kunna ansöka om tvåspråkighet tidigast år 2023. Nu kan det bli möjligt från och med nästa år.

En kommun är tvåspråkig om minst åtta procent talar minoritetsspråket. Det här kommer också i fortsättningen att bestämmas genom statsrådets förordning vart tionde år.

På en enda kväll kunde Fredrik Nygård vinna 50 000 eller 100 000 euro. En vecka senare var han "gul" igen. Alltså pank på pokerspråk.

Fredrik Nygård är 38 år och har varit spelmissbrukare i ungefär halva sitt liv. Han har blåst en rad släktingar, vänner och bekanta.

Han är skyldig pengar åt ungefär 450 personer i dag. Det är omöjligt att säga hur stor skuld han har, men han räknar med minst 2,5 miljoner euro.

- Ena dagen satt jag i en limousin och sippade champagne och hade en femstjärnig svit som väntade i Las Vegas. Den andra dagen hade jag inte råd med en cheeseburgare.

Nu har Nygård, som växte upp i Pedersöre, lämnat spelvärlden och åker i stället runt i skolor och berättar sin historia.

- Mellan 2003 och 2010 var mina helvetesår. Otaliga bedrägerier, ungefär 2500 hotellnätter under den perioden. Och resten var ungefär på gatan. Jag hade nästan ingen fast adress under de åren.

Vänner i maffian

Visst vann han ibland. Under drygt ett år kammade han hem tre stora vinster och fick 220 000 euro i handen. Alltid då och då bestämde han sig för att tänka smartare när han vinner nästa gång.

- Men precis som de flesta som vinner pengar så tänker jag att livet leker. Jag sticker till Los Angeles. Hela den resan slutar på ett casino där jag på en kväll bränner 30 000 dollar på ett Black Jack-bord, stupfull.

Enligt Nygård kan casinomiljön få vem som helst att tappa förståndet. Men han fick goda vänner både inom spelvärlden och maffiavärlden i bland annat Las Vegas och Oslo. De hjälpte honom ofta med mat och husrum.

För det finns personer som klarar att leva som spelare - åtminstone temporärt, tror Nygård. Men han blir inte förvånad om till och med den mest stabila faller. Casinovärlden handlar om att man varken ska tänka på klockan, på tid eller disciplin.

- Allt är skapat för att du ska leva i en drömvärld. Är du i den världen 250 dagar om året kan du inte tänka vardagligt liv längre. Du har inga tider, inga rutiner, ingenting.

Föräldrarna förlorade huset

Nygård säger själv att han alltid har varit en säljare. Bra på att prata, och smart nog att lura vem som helst. Bland annat fick han socialen i Oslo att bekosta 56 nätter åt honom på ett centralt hotell i staden.

- Oktober 2007 kom jag hem till mor och far i Jakobstad. Jag sa att nu är jag trött på det här, nu ska jag ordna upp allt jag rört om. Och de hade alltså redan då tvingats sälja sitt hus på grund av mig och mina skulder.

Det besöket slutade med att Nygård övertalade föräldrarna att i sin tur övertala en släkting att låna honom 15 000 euro.

Nygård säger att han troligen började spela för att få bekräftelse och en identitet. Pengarna lockade honom, men han fick inte den kick av spelandet som många spelmissbrukare får. Han ville vara cool som de äldre killarna och i hans värld rökte de och spelade på enarmade banditer. Där startade hans missbruk.

En rad mirakler

Nygård sökte hjälp inom psykiatrin, inom missbrukargrupper och terapi. Men ångesten lämnade aldrig Nygård.

- Jag har tre jätteallvarliga självmordsförsök bakom mig som alla kunde ha lyckats. Jag har sju mer halvpatetiska, och ett trettiotal gånger när jag har kommit väldigt nära att påbörja ett försök.

Efter ett av försöken gjorde socialen i Jakobstad en utredning.

- Men de kom fram till att de inte kunde hjälpa mig.

Nygårds berättelse vänder efter ett självmordsförsök i Tammerfors. Ingen förstår ännu i dag hur tåget lyckades stanna bara 1,5 meter från honom. Det borde ha varit omöjligt. Nygård tror att en ängel stod på spåret.

- Och så en serie mirakler efter det. Jag tror på Jesus Kristus i dag. När jag föreläser är det inte det jag berättar om, men det är vad som hände mig och som förvandlade mitt liv.

Pengar har inget värde längre

Nygård har inte spelat på 2,5 år. Han känner sig stabil och nykter.

- Men jag har en ödmjuk hållning, det är väldigt vanlig med återfall.

Fredrik Nygård är i dag gift med Sarah och bor på Filippinerna. Han bloggar och snart ska en bok om hans liv komma ut. Han säger att han har förlåtit sig själv. Men spåren av åren som missbrukare finns kvar.

- Jag kommer aldrig att få ett banklån eller ett mobilabonnemang i Norden. Jag får lära mig att leva ett enkelt liv. Men pengar har egentligen inget värde i mitt liv längre. Det är andra värderingar som driver mig.

Jag träffar Fredrik Nygård i Karleby svenska gymnasium där han föreläser om sina år som missbrukare. Han vill berätta sin historia för att folk ska få upp ögonen över hur det kan gå.

- Om de får höra en story som är tusen gånger värre än deras egen, så är det kanske lättare att öppna munnen och berätta om sina egna problem.

Sålde sin story till Expressen

Enligt Nygård ska man alltid försöka hjälpa missbrukare i ens närhet. Kanske inte bädda för att personen ska kunna spela, men i stället ge en sovplats eller mat.

Men var det rätt av alla att hela tiden låna dig pengar?
- Det finns inga enkla svar, där måste man kanske skräddarsy lite. Det är inte rätt att låna pengar, men aldrig fel att hjälpa. Att undvika personer som har problem är i alla fall fel.

En gång när Nygård behövde pengar sålde han sin berättelse till tidningen Expressen. Det har legat honom i fatet många gånger. Han har åtminstone ett par gånger fått vanligt jobb. Men efter en tid har verkligheten hunnit i kapp. Arbetsgivaren har "googlat" honom och sagt tack och hej, även om han jobbat prickfritt.

- Men de har inte velat ta risken. De säger: "Vi önskar dej lycka till men..." beskriver Nygård.

M/S Wasa Express kunde lämna hamnen i Holmsund i Umeå först kl 22.25 lokal tid, sex timmar försenad. Klockan 03:30 beräknades Wasa Express anlöpa hamnen i Vasa.

De hårda sydliga vindarna på torsdag kväll gjorde det omöjligt för färjan att ta sig ut från hamnen utan assistens.

Den hamnbogserare som skulle ha lotsat ut passagerarfärjan fick tekniska problem och måste repareras.

Reparationsarbetet drog ut till närmare midnatt, då befälet bedömde att färjan kunde åka iväg.

Sydliga vindar besvärliga

Det är speciellt besvärligt att ta sig ut från hamnen i Umeå när det blåser söderifrån. Då behövs assistens från en hamnbogserare.

Under kvällen blåste det 18 m/s, i byarna 20 m/s, och mycket mer än så får det enligt verkställande direktör Peter Ståhlberg inte blåsa för att färjan ska kunna lägga ut.

Meteorologiska institutet varnade för sydlig storm på 21 sekundmeter på Bottenhavet och Kvarken under natten.

Förseningar under fredagen

M/S Wasa Express blir försenad också under fredagen. Avgången flyttas till kl 13.00 med ankomst till Umeå kl 16.00 lokal tid. Förseningarna beror på stormen.

Kronobyborna känner sig mer otrygga än tidigare. Samtidigt är de rätt nöjda med kommunens service, men förtroendet för politikerna har sjunkit. Det visar en ny invånarenkät.

Knappt 3 av 10 invånare som har svarat på enkäten har förtroende för politikerna i kommunen. Det är en minskning med 10 procentenheter sedan invånarenkäten 2010. Däremot är det dubbelt fler, 6 av 10, som har förtroende för kommunens anställda.

Michaela Dahlbacka (SDP) i kommunstyrelsen tycker för sin del att politikerna är inne på rätt väg, åtminstone vad gäller samarbete.

- Det är jättebra i kommunstyrelsen nu. Men visst, eftersom vi måste spara så förstår jag att de som drabbas mest av sparivern kanske är missnöjda.

Bara 215 hushåll svarade på enkäten, så enligt Dahlbacka säger den inte hela sanningen. Samtidigt säger hon att politikerna kunde bli bättre på att informera invånarna om vad de håller på med.

Men olika åsikter ska också få finnas och luftas, tycker Dahlbacka.

- Visst ska vi slåss lite, på ett hälsosamt sätt. Det behöver vi göra, för då gör vi våra åsikter hörda och fattar bättre beslut.

Hon tycker att det ännu finns lite för mycket kommundelstänkande i beslutsfattandet.

- Men vi är på rätt väg.

Nöjda med skola och hvc

Åtta av tio invånare som har svarat på enkäten är nöjda med sin hälsostation. Sju av tio är också nöjda med specialsjukvården i Karleby. Siffrorna är i stort sett på samma nivå som i invånarenkäten 2010.

Lika många (kring 7 av 10) är också nöjda med undervisningen och dagvården i kommunen. Ytterst få har svarat att de är missnöjda, men andelen nöjda har gått ner sedan 2010.

Sämre med tryggheten

Allra mest har enkätsvaren gått i negativ riktning vad gäller till utbud av hyresbostäder, affärer och banker samt tryggheten i kommunen.

Hälften är nöjda med utbudet av banker och affärer i kommunen, det är en minskning med 30 procentenheter. Mindre än 20 procent av invånarna som svarade är nöjda med utbudet av hyresbostäder.

Majoriteten av kommuninvånarna känner sig fortfarande trygga, men siffrorna för ordning och säkerhet har sjunkit. För fyra år sen uppgav 9 av 10 att de känner sig nöjda med trygghet och säkerhet, nu är knappt 8 av 10 nöjda med situationen.

Totalt 550 hushåll fick enkäten med posten, 215 svarade.

Personalen inom hem- och anstaltsvården i Vasa jobbar under stor press. Många vårdare mår dålig av den stora arbetsbördan.

Hemgården i Sundom hemgårdens uppfart Bild: yle/Elias Kackur

Susanne Sjöberg närvårdare Susanne Sjöberg Bild: yle/Elias Kackur

- Vi är alldeles för lite personal. Ingen orkar vara 100 procent mera utan alla har gått ner i arbetstid. Vi tvättar själva, sköter köket och klienterna och gör allt, säger Susanne Sjöberg, närvårdare på Hemgården i Sundom.

Thomas Öhman (SFP), social- och hälsovårdsnämndens ordförande i Vasa, är medveten om problemen. Öhman är bekymrad över den höga sjukfrånvaron som Vasa stad har inom hem- och anstaltsvården.

- Jag är inte alls glad åt den här situationen. Det handlar om 24 dagar per anställd inom hem- och anstaltsvården som man är frånvarande på grund av olika orsaker. Det är en indikator på att det inte står bra till inom hem- och anstaltsvården, säger Öhman.

"Vi har många utmaningar här"

Den pressade situationen får konsekvenser också för klienterna.

- Ingen har tid att sitta tillsammans med klienterna. Man orkar inte helt enkelt. Förr när de var lite piggare kunde man gå ut eller sitta ute sommartid, men det ger vi oss inte tid till längre. De kommer upp och sitter bara, säger Susanne Sjöberg.

Just nu görs en strukturförändring inom äldreomsorgen Vasa, man satsar på öppen vård med målet att färre ska bo på anstalt. Men det är en långsam process, säger Öhman. Dessutom måste man ta i beaktande att allt fler blir äldre och i större behov av vård.

- Vi har många utmaningar här.

Även om problemen är identifierade, saknas pengar att göra några snabba förbättringsåtgärder.

- Vi bör göra en strukturförändring också inom andra områden i social- och hälsovården, för att vi ska kunna sätta mer till de växande behoven som finns inom åldringsvården, säger Thomas Öhman.

Vasa kyrkliga samfällighet kan bli tvungen att sälja bostadsaktier och värdepapper för att balansera ekonomin.

Bland annat det förslaget till att balansera ekonomin får församlingarna ta ställning till och ge utlåtande till efter att gemensamma kyrkorådet behandlade budgeten på torsdag kväll.

Inkomsterna i budgeten för 2015 uppgår till 14,3 miljoner euro. Av dem är 87 procent skatteinkomster.

Den största utgiftsposten är personalkostnader på 8,2 miljoner euro, vilket är ungefär 60 procent av verksamhetskostnaderna. De totala verksamhetsutgifterna är 13,8 miljoner euro.

Den normala inkomstfinansieringen är otillräcklig, och för att balansera budgeten föreslås en eventuell försäljning av värdepapper och bostadsaktier.

Budgeten och ekonomiplanen grundar sig på församlingsrådens, direktionernas och tjänsteinnehavarnas förslag. Gemensamma kyrkorådet har gett budgetramar och instruktioner.

Så var det med den saken! Min radiodokumentär om galenskap blev gjord och jag tror att jag klarade mig med förståndet i behåll - men jag är inte helt säker. (För hur kan man egentligen veta? Vet man när man har blivit galen? Har jag kanske alltid varit pöllo? Och varför har galenskap alltid intresserat mig?)

I vilket fall som helst så kommer dokumentären snart att sändas, och jag stålsätter mig. Visst, jag gjorde det jag ville göra. Jag tycker egentligen att den blev riktigt bra, mycket tack vare Jyrki Häyrinens ljudarbete, dramaturgen Are Nikkinens handfasta råd och projektledaren Charlotte Sundströms vägledning och tålamod med mitt kaotiska arbetssätt. Men det är ändå jag som viker ut mig – och inte bara mig själv, utan också en del av släkten. Och nu känner jag att det ”pickar i hövo”. Jag skulle helst gömma mig nånstans där det inte finns varken radioapparater eller datorer tills programmet har sänts. Herregud, vad ska folk säga? Tänk om de faktiskt tycker att jag är "gälen" - på riktigt? (Ja? Och vad är det med det då?)

Så här är det

Min hjärna tycks inte fungera som alla andras och jag tänker ofta på massor av olika saker, samtidigt. Jag blir lätt distraherad och glömmer bort vad det var jag höll på med, eftersom tankarna far iväg dit de vill - och så hamnar jag plötsligt in på en artikel om de psykiatriska diagnosernas godtycklighet, när jag egentligen bara skulle kolla vilka filmer som visas på den lokala biografen. Sen slank jag in på facebook, klickade på en artikel som fanns i mitt flöde och fortsatte därifrån.

Sånt där kan vara spännande och roligt, men också oändligt tröttsamt. Jag blir trött på mig själv, trött på min egen virrighet och trött på att det ska vara så svårt att fokusera på det jag har föresatt mig att göra (som att skriva den här artikeln). Men alltså, tillbaka till den där radiodokumentären …

Ann-Sophie, Karin och Peter Sandström Familjen Sandström beslöt att åka på en roadtripp för att ta reda på varifrån deras svåra humör och eventuella galenskap härstammar. Bild: Albert Braun

Så här började det

För ett drygt år sedan impulsköpte jag en bok om psykiatriska diagnoser (Cracked: Why psychiatry is doing more harm than good, skriven av James Davies), eftersom jag alltid har varit intresserad av galenskap och till och med trodde att jag ville bli psykolog när jag var i 20-årsåldern. Boken handlar om psykiatriska diagnoser och hur godtyckliga de är. Det här fick mig än en gång att börja fundera på mitt eget förhållande till galenskap och plötsligt hade jag lovat göra en radiodokumentär om och kring den här saken. (Vad tog det åt mig? Jag kan ju int vara riktigt frisk i "hövo", tänkte jag många gånger, sen när det var dags att faktiskt göra det här radioprogrammet.)

Eftersom jag alltid har vetat att det har förekommit galenskap i släkten så ville jag försöka få veta mera om den saken. Jag ville reda ut varför min far och flera av hans syskon periodvis hade så svårt med sig själva.

Ja, eller vad menar jag nu? Jo, jag ville försöka förstå mig på det mentala arv som har gjort min bror och mig till de personer vi är i dag, det som vi skämtsamt brukar kalla ”arvi från Svarvarn” (Svarvarn är den gårdsgrupp i Purmo där min far och hans sju syskon växte upp, men där ingen ville stanna kvar).

Familjen Sandström utanför sitt hus i mitten på 1930-talet. Familjen Sandström utanför sitt hus i mitten av 1930-talet Bild: Privat foto

Som liten jämfördes jag med min fars äldsta syster Birgit. ”Tu e prisiiis som faster Birgit!” Jag visste också att faster Birgit hade varit intagen på Roparnäs. Men hurudan var hon egentligen? Varför jämfördes jag med henne? Och varför hade hon varit intagen? Sådant ville jag också försöka ta reda på. Men hur gör man det?

Så här gjorde jag

Jag spelade, som vanligt, in otroligt mycket material - sådant som jag kanske skulle kunna använda, sådant som jag visste att jag aldrig skulle få användning för och för säkerhets skull grävde jag dessutom i gamla inspelningar och hittade användbart material från 2008 och från 1974. (Jag har på senare tid hört antydningar om att mitt överdrivna inspelningsbehov inte skulle vara riktigt friskt - men vad då? Man vet ju aldrig när det plötsligt kan dyka upp nånting som bara måste spelas in, så då är det bäst att banda hela tiden. Eller?)

Så tog jag mamma och brorsan med till Purmo för att besöka det förfallna huset i Svarvarn. När jag i början av oktober tog tåget till Helsingfors för att börja klippa ihop dokumentären hade jag massor av halvsorterade inspelningar på en extern hårdskiva. Och ett enda kaos i skallen. Men det blev ett radioprogram, trots allt.

Och när jag under min dryga vecka i storstaden talade med vänner och bekanta om vad jag höll på med så insåg jag att galenskap i en eller annan form verkar förekomma i de flesta familjer. Väldigt många tycks ha mer eller mindre avlägsna släktingar som har varit intagna på mentalsjukhus, eller nån som man tycker att borde ha varit inspärrad. Och jag är säker på att jag inte är ensam om att periodvis ha tvivlat på mitt eget förstånd.

Ibland är jag ändå helt säker på att det inte är jag som är galen – för det måste ju bara vara något fel på det samhälle vi har byggd upp när så många mänskor far illa? (Men det anses kanske vara ett tecken på sinnessjukdom att jag tänker på det sättet...? Så vi kan låtsas att jag inte skrev det där sista.)

Lyssna på programmet och bedöm själv! Är det jag som är galen? Eller är min brorsa galen? Eller är det fråga om nånting helt annat? (Jag kan inte utlova några definitiva svar på någonting över huvudtaget.)

Pappersappen som hittades vid Svarvarn år 1990 Bild: Yle/Ann-Sophie Sandström

Månadens dokumentär: ”Så var det med den saken! Om galenskap, släktingar, ett förfallet hus och en som flög iväg” sänds söndagen den 26.10 kl. 9.03 och onsdagen den 29.10 kl. 11.03 – och 30 dagar på Arenan.

Det spelar inte så stor roll om maten lagas i centralkök eller i mindre kök. Det avgörande är hur man lagar maten. Det är stor skillnad på färska råvaror och den processade mat som finns i halvfabrikat och helfabrikat.

Björn Helsing, restauranginnehavare Björn Helsing, restauranginnehavare. Bild: Yle

- Huvudsaken är att man gör maten från grunden och inte tar till processade hel- och halvfabrikat. Då blir köket bara en fabrik där man öppnar förpackningar och värmer och så ska det inte vara. Det har ingenting med matlagning att göra.

Björn Helsing betonar ändå, att ju kortare avstånd maten transporteras desto bättre är den.

Ögonfröjd också

I Gerby skola i Vasa lagas maten på plats och nästan ända från grunden. 500 portioner kokas dagligen, och en del går ut till andra skolor och daghem i samma kvarter. Här är Monika Hakala värdinna för skolköket .

- Vi i köket vill att maten ska vara god och näringsrik, säger Monika Hakala. Dessutom vill jag att den ska vara en fröjd för ögat. Barnen ska se fram emot sin skollunch.

I Gerby skola och hela Vasa är råvarorna till en portion beräknade att få kosta 1 euro. Björn Helsing tycker att man i kommunerna bland politikerna stirrar sig blind på vad tallriken får kosta, när man i stället borde fundera på andra saker.

Hurudan mat vill man ha?

- Det hjälper inte fast den får kosta 5 euro om inte personalen har stöd av ledning och politiker att de ska göra bra mat, säger Björn Helsing.

Björn Helsing efterlyser strategitänkande i kommunerna hur man riktigt vill ha det med skolmaten. Vill man ha ett mervärde med skolmaten är det ett politiskt beslut.

- Vill man att alla elever ska äta, vill man ha noll svinn, vill man ha ekologiskt? Eller vill vi ha Svenskfinlands bästa skolmat i den här kommunen?

Soptallrik, skollunch. Bild: Yle

- Det ska vara rätter som barn förstår sig på och uppskattar. Skolmaten har vi för att barnen ska äta den, säger Björn Helsing.

Och malet kött- soppan i Gerby skola tycks vara just sådan mat. Ettorna Alexandra Öst och Eddie Knuts är överens:

- Jättegott!

Och favoritmaten?

- Köttbullar, säger tvåan Villiam Fors.

Skolmaten blev lagstadgad mitt under brinnande krig år 1943. Det ville fattiga Finland unna sina barn.

- Utan skolmat blir det kanske nån sorts smörgåspaket med sämre innehåll, kanske mera sötsaker. Utan skolmat äter folk mycket sämre och vi får
en försämring av den allmänna folkhälsan, tror Björn Helsing.

Orimligt att prata om ungdomsgarantier samtidigt som världens bästa utbildning för andra stadiet skärs ner till ingenting, säger studievägledare Jonas Ehrman på resurscentret Föregångarna.

Jonas Ehrman Jonas Ehrman, studievägledare på resurscentret Förebyggarna Bild: Yle/Patrick Stenbacka

Och det är andra stadiets utbildning som har bekymmer. Det är vanligt med avhopp och att man byter mellan utbildningar. Samtidigt sparar samhället och drar in på andra stadiets utbildning.

- Andra stadiet har piskats blodig och nu behövs en stor satsnig. Ungdomarna mår inte bra och skolkuratorerna försvinner. Vi kan inte prata om ungdomsgarantier när vi håller på att skära ner världens bästa utbildning för andra stadiet, säger Ehrman.

Läs mer:
Korsholmarna bäst i klassen

Artikeln är uppdaterad. Tidigare stod det resurscentret Förebyggarna, det rätta namnet är Föregångarna

Riksväg åtta norrut från Vasa är farligt hal just nu. Under fredagsmorgonen har polisen fått höra om flera utkörningar och mindre plåtkrockar.

Kommisarie Pauli Latvanen på situationsledningecentralen vid polisinrättningen i Österbotten berättar att väglaget mellan Vasa och Karleby är dåligt eftersom vägbanan på vissa håll är täckt med is och snön dessutom har bildat drivor. Också söder om Vasa, på vägen mot Laihela, är väglaget dåligt.

I Jakobstadsregionen har fem kollisioner eller utkörningar skett, en i Kronoby och en i Karleby. Några personer har förts till sjukhus, men ingen har skadats allvarligt. Under dagens lopp har det till polisens kännedom kommit sju kollisioner.

Polisen vill påminna bilisterna att de ska köra försiktigt och vara förutseende eftersom vägarna är mycket hala för tillfället.

Morgontrafiken löpte enligt polisen långsamt eftersom många bilister for ut i snöstormen med sommardäck under bilen. Enligt Latvanen kan man inte ge sig ut på vägen från Vasa mot Karleby utan vinterdäck.

- Nu är det dags att sätta vinterdäck på bilen, säger Latvanen.

Det är mer sannolikt att få fullpott på Lotto än att smittas av Ebola i Finland. Det säger infektionsläkare Marko Rahkonen på Mellersta Österbottens Centralsjukhus i Karleby. På torsdagen demonstrerade sjukhuset hur en skyddsdräkt mot Ebola fungerar och berättade vad som händer i fall ett misstänkt fall av Ebola skulle dyka upp.

Centralsjukhusen i landet har klara direktiv om hur de skall gå till väga i fall de får in en patient som behöver isoleras. I fall det kommer in patienter som misstänks lida av Ebola kuskas de direkt till ett universitetssjukhus.

Infektionsläkare Marko Rahkonen Bild: Yle/Ida-Maria Björkqvist

Tågordningen i fall ett misstänkt fall av Ebola skulle dyka upp är klar. Först ringer patienten till sjukhusets jour. Efter att en läkare och en sjukskötare intervjuat patienten görs ett beslut om huruvida patienten skall komma till sjukhuset eller om vårdpersonal skall komma hem till henne eller honom.

Isolering och färd till ett universitetssjukhus

Om man kommer till att patienten skall komma till sjukhuset kommer man överens om alla detaljer mycket noggrant. En vårdare i skyddsdräkt väntar på patienten utanför sjukhuset och guidar henne eller honom direkt till isoleringsutrymmen yttre vägen. På det här sättet kommer inte patienten i kontakt med sjukhusets allmänna utrymmen.

Strävan är att patienter som misstänks ha Ebola redan efter ett par timmar fortsätter mot ett universitetssjukhus. Fastställandet av diagnosen sker på universitetssjukhuset. Smittan bekräftas via blodprov och undersökningen som baserar sig på genteknik utförs på ett laboratorium i Helsingfors. Att få resultatet räcker ett dygn.

Då infektionsläkare Marko Rahkonen bedömer riskerna för att en patient bär på Ebola skall tre villkor uppfyllas.
För det första att patienten har varit på ett område där Ebola förekommer under de närmaste tre veckorna. För det andra att han eller hon haft kontakt med en person som insjuknat i Ebola och för de tredje att patienten har symptom som tyder på sjukdomen.

- Vi väntar oss inte många Ebola misstankar i Finland och patienternas vård och tilläggsundersökningar centreras redan i ett tidigt skede till universitetssjukhusen, säger Rahkonen.

För att smittas av Ebola krävs det direkt kontakt det vill säga kontakt med kroppsvätskor från den insjuknade. Med andra ord smittar inte Ebola fast man skulle vistas i samma rum med en insjuknad. Ebola smittar inte heller under inkubationstiden.

Tung skyddsdräkt

Att klä sig i full skyddsdräkt hör inte till vardagen för vårdpersonalen på Mellersta Österbottens centralsjukhus.
För det mesta klarar man sig med munskydd och handskar även om man jobbar på en infektionsavdelning.

Full skyddsmundering behövs egentligen bara då man stöter på patienter som misstänks ha Tuberkulos. Sådana fall kan det vara några i året berättar sjukskötare Carita Kangas som jobbar på infektionsavdelningen på Mellersta Österbottens centralsjukhus.

-Så här tung skyddsdräkt har jag klätt på mig bara under övningar förut, säger Kangas.

Innan vårdpersonalen går in i ett isolerat patientrum går man noga skriftligt igenom hurudan skyddsutrustning olika sjukdomsmisstankar kräver. Skyddsnivån på dräkterna varierar med hur sjukdomen i fråga sprids. Droppsmitta, luftburen smitta och sjukdom som sprids via beröring kräver olika skydd.

I skyddsdräkten för Ebola ingår gummistövlar, dubbla skyddshandskar, ansiktsmask och visir. Dessutom skall händerna desinficeras i flera etapper i minst 30 sekunder.

Då Carita Kangas klär på sig skyddsdräkten konstaterar hon ganska snabbt att utrustningen känns rätt klumpig.
Det är tungt att andas genom skyddsmasken. Att röra sig i en skyddsdräkt som inte andas, med dubbla handskar och gummistövlar kräver viss uthållighet. Och om man dessutom tänker sig att man i ett par timmar under stress skall sköta en patient som kanske spyr och hostar blir det lätt rätt tungt.

För vårdpersonalen är det riskablaste momentet att klä av sig skyddsdräkten. Ingen del av skyddsdräkten får röra vårdrens hud under något tillfälle. För att minimera risken har man alltid en assistent med då man klär av sig dräkten.
Men då svettpärlorna kliar i pannan och skyddsmasken trycker på ansiktet är det lätt hänt att man instinktivt rör sig i ansiktet för att rätta till läget.

- Det är säkert svårt att behärska instinktiva rörelser så det är bra att det finns en annan vårdare som hjälper till att klä av dräkten och övervakar det hela och hela tiden påminner om att man inte får röra någonting, säger Kangas.

Ari Vihanta/ Yle Keski-Pohjanmaa

Läs också
Ebola-epäily saa sairaalan varpailleen, pukeutuminenkin on pilkuntarkkaa – video
Sjukvårdschef: Oroa dig inte för ebola

Den beräknade medellivslängden är längst för dem som är födda i Österbotten medan medellivslängden beräknas vara kortast i Kajanaland. Enligt Institutet för hälsa och välfärd, THL, är orsakerna i variationerna i den förväntade livslängden många.

Enligt Statistikcentralen är den förväntade livslängden vid födseln högst i Österbotten, där pojkar förväntas leva 80,1 år och flickorna 84,8 år. Näst längst beräknas de åländska ungdomarna leva.

Pojkarna födda Kajanaland väntas leva fem år kortare och flickorna två år kortare. I slutet av listan finns också Södra Savolax och Kymmenedalen. Forskningsprofessor Seppo Koskinen på THL förklarar att de regionala skillnaderna beror på en mängd faktorer.

- Bland flickorna är skillnaderna inte lika stora som bland pojkarna. Orsakerna till de regionala skillnaderna är sjukdomsrelaterade dödsfall, skador och till exempel levnadsstandarden, säger Koskinen.

Svenskspråkiga lever längre

Bättre levnadsstandard är en av anledningarna till Österbotten och Åland ligger i framkant för både pojkar och flickor i statistiken. De med svenska som modersmål har en längre beräknad livslängd än de finskspråkiga.

- Det handlar om det faktum att de med svenska som modersmål i genomsnitt har en högre socioekonomisk status, det vill säga de har bättre inkomster och bättre utbildning, säger Koskinen.

Andra orsaker till att de beräknade livslängden varierar är exempelvis, kost och livsstil. Enligt Koskinen gör alkoholrelaterade dödsfall att flera levnadsår går förlorade i Kymmenedalen.

Utvecklingen i den beräknade livslängden märks i jämförelser med den statistik som publicerats under åren 1991 till 1993 och visar tillväxtriktningen för hela landet. I Österbotten har den förväntade livslängden för pojkar ökat med 5,3 år, vilket är nästan lika mycket som i Kajanaland. För flickorna i Kajanaland har den förväntade livslängden ökat med 4 år och i Österbotten med 3,9 år.

Den minsta ökningen av den förväntade livslängden har de åländska flickorna och den största ökningen står pojkarna i södra Österbotten och Lappland för. Jämfört med hur läget såg ut för tjugo år sedan har den förväntade livslängden för både pojkar och flickor ökat med mellan 2,3 och 6,3 år i hela landet.

Enligt Koskinen talar man ofta skillnader mellan öst och väst, men i själva verket är skillnaderna större mellan sydväst och nordost.

- Det här är en ganska traditionell syn i Finland. I hundra år har hälsoindikatorerna blivit sämre när man rör sig mot nordost i landet. I sydväst och väst är situationen bäst, säger Koskinen.

Miia Roivainen/Yle Kainuu

Om en månad står Andreas Romar nervös vid starten i störtloppet i Lake Louise i Kanada. Om allt går som planerat.

För ett år sedan han skadade sig i exakt samma backe i Lake Louise under den första officiella träningen inför störtloppet. Inget gick som planerat och han missade hela säsongen och även OS i Sotji.

- Det jag har saknat allra mest är att tävla. Jag har aldrig varit såhär länge utan tävling, säger Andreas Romar.

På VM i Schladming året innan var han sensationellt fyra i superkombinationen och femma i störtlopp. I år går VM i Vail och han vill inte prestera sämre där.

- Det är jättesvårt att veta hur länge det tar att komma tillbaka. Det kan ta en start eller det kan ta tio. Träningen har gått bra men det är aldrig samma sak som en tävling, konstaterar Romar.

Sportmagasinet har talat med Andreas Romar om VM-säsongen och om hans målsättning att på sikt tävla om segern i den totala världscupen.

Sportmagasinet, tisdag 28.10 klockan 21.00 och onsdag 29.10 klockan 17.25 i Yle Fem

De sex västkuststäderna har gjort ett gemensamt utlåtande om social- och hälsovårdsreformen (Sote), där de bland annat framhåller kommunernas starka roll och att reformen inte får skapa onödig förvaltning.

Åbo, Björneborg, Vasa, Salo, Raumo och Jakobstad vill också diskutera kommunbegreppet, dvs. ”vad som avses med en kommun efter den här reformen”.

Städerna har gett ett gemensamt utlåtande om utkastet till lag om ordnandet av social- och hälsovården, eftersom social- och hälsovårdsministeriet hade bett kommunerna om utlåtanden före 14.10.2014.

De sex städerna framhåller och preciserar att:
· kommunernas starka roll ska säkerställas vid förnyandet av lagstiftningen och verkställigheten av lagen
· genom lagstiftningen ska det vara möjligt att inrätta produktionsområden som bygger på ansvarskommunmodellen för att man ska kunna ta ett brett välfärdsansvar,
· reformen får inte leda till nya onödiga förvaltningsskikt som bidrar till kostnadsökningen,
· det kommunala beslutsfattandet får inte fjärma sig från baskommunerna så att det blir svårt att genomföra den horisontella integrationen av välfärdstjänsterna,
· huvudansvaret för den strukturella integrationen av tjänsterna ska ligga tydligt hos den som har ansvar för ordnandet av tjänsterna,
· verkställighetslagen ska göra det möjligt att bilda produktionsområden som bygger på ansvarskommunmodellen som ett alternativ till ”tvångssamkommuner”,
· underskottsbestämmelserna ska gälla endast social- och hälsovårdsområden,
· om universitetssjukhusens ställning och den mycket krävande specialiserade sjukvården ska stiftas en separat lag,
· det behövs en definition av begreppet stödtjänster,
· den föreslagna röstklipparen ska inte tillämpas på samkommuner med produktionsansvar och
· bestämmelserna om finansiering ska preciseras i lagstiftningen.

"Splittra inte fungerande helheter"

I utlåtandet sägs också: "De lagutkast som är under behandling påverkar både förvaltningen och organiseringen av social- och hälsovårdstjänsterna men i hög grad också hela verksamheten i kommunerna. Gränsytorna med den övriga verksamheten i kommunen förändras särskilt i modellen med samkommuner med produktionsansvar. Då uppstår nya förvaltningsmässiga gränsytor med kommunens andra bastjänster, såsom småbarnsfostran, undervisnings-, ungdoms-, kultur- och planläggningstjänster (t.ex. barnrådgivningen och dagvården skiljs åt organisationsmässigt). Att sådana här helheter splittras anses vara en dålig utveckling med tanke på fungerande kundprocesser och invånarnas välfärd, t.ex. det förebyggande arbetet blir svårare. Det är ytterst viktigt med ett brett välfärdstänkande i centralstäderna i regionerna eftersom många sociala problem och utmaningar med anknytning till arbetslösheten är koncentrerade just till dessa städer.

Under lagberedningen och den allmänna diskussionen har man behandlat mycket litet de resurser som de kommande social- och hälsovårdsområdena behöver (t.ex. personal och behörighetskrav) och hur kommunernas centraliserade förvaltning (personal, avtal osv.) påverkas av att ansvaret för att ordna social- och hälsovården överförs till social- och hälsovårdsområden. Dessutom saknas de ekonomiska modellerna nästan helt och hållet. Det är också omöjligt för de nuvarande kommunerna att bedöma effekterna av reformen på sin egen ekonomi på grund av att lagen inte innehåller exakta bestämmelser om hur pengarna fördelas mellan olika aktörer med produktionsansvar. Centralkommunerna i regionen anser att samkommunstrukturerna varken förbättrar produktiviteten eller fyller igen hållbarhetsgapet. Samkommunerna i landskapsstorlek skulle inte bidra till en bred välfärdssyn och förbättra livskraften i regionerna.

Uppgiftshelheten i baskommunerna kommer att förändras radikalt i och med social- och hälsovårdsreformen. I fortsättningen ska man inte bara diskutera ur social- och hälsovårdssynvinkel utan också ur kommunbegreppets synvinkel, dvs. vad som avses med en kommun efter den här reformen."

Anka har sett årets film, Kaistinen, som handlar om det närpesiska bandet 1G3B:s manager. Filmen var roligare än hon förväntade sig.

Kaistinen handlar alltså om Kari Kaistinen (Matias Norrgrann) som är mentor och manager (uttalas manacheer) för bland annat 1G3B, Björn Skifs och Eino Grön. Kari ska snart gifta sig, något han är mycket van vid eftersom det här är hans åttonde bröllop. Den lyckliga damen, som spelas av Susanne Marins, heter Svetlana Gataylina (Kari har en stark dragningskraft till ryska kvinnor). Som inför alla bröllop ordnas det även denna gång en svensexa. Kari rövas bort dagen innan bröllopet, och han och hans vänner har en fin kväll tillsammans. Följande dag märker de att Kari hamnat i koma, och han förs i ilfart till sjukhuset. Hans blivande fru och alla vänner kommer dit och vakar vid hans sida. Frågorna är många. Vad hände egentligen på svensexan? Vad ska de göra för att han ska vakna?

Så här beskriver två av filmmakarna filmen:

"Det är som med bandet. Antingen tycker man om dem eller inte. Filmen är väldigt speciell, och antingen förstår du grejen, eller så tycker du bara att det är konstigt, och onödigt. 1G3B har en väldigt speciell humor, och den kanske inte fungerar på alla. Det gäller nog också att ha lite koll på vad 1G3B är, för att förstå vad filmen handlar om."

Med det i bakhuvudet stiger jag in i biosalongen. När filmen är slut är det första jag säger: Den var faktiskt roligare än jag trodde.

Tre män i en bastu. Bild: Film i Österbotten

Vissa av skämten är riktigt billiga. När Karis tyska vän ger råd i hur man grillar älg är det nästan pinsamt dåligt (i humorväg alltså), och det är ju både positivt och negativt. Det är liksom sådant jag väntar mig av en film som den här.

Kari är sig själv och sprider glädje och bra stämning med sin positiva energi. Maaaakalöst, får jag väl säga om honom. Självklart dyker också 1G3B upp en liten stund, och så får Kari även en privatshow av syskonen Türkügly, en turkisk grupp han representerar. Här under ser du hela deras show.

Den mystiska Abdullah är en kul karaktär, som verkligen får leva upp i slutet av filmen. Skratten infaller då och då, men det är inte bara humor som utmärker filmen. Det blir också riktigt känslosamt, och när det är som mest tårdrypande kommer det in en panflöjt som höjer allt till skyarna. Valet av bröllopspsalm ger också pluspoäng.

Det här är en riktigt sevärd film. Lagom hård och lagom mysig. Du måste inte känna till allt om 1G3B för att fatta, men det är i alla fall bra om du vet hur de ser ut.

Kaistinens kommande fru sitter bredvid honom i sjukhussängen. Bild: Film i Österbotten

Kaistinen har premiär på October Filmfest i Vasa, den 25.10. Här kan du läsa mer om festivalen.

Den hårda vinden försenade på fredagen Wasa Express. Färjan avgick från Vasa, fyra timmar efter tidtabell, klockan 13.00. Också kvällens avgång från Umeå kommer att vara fyra timmar efter tidtabell, avgången från Umeå sker klockan 22.00.

Det blåser hårt till havs i dag. Meteorologiska institutet har utfärdat en stormvarning på Bottenhavet och Kvarken med sydliga vindar på 21 m/s. På Bottenviken blåser det upp till 19m/s

I natt avtar vinden och på morgonen blåser det mellan 12-16 m/s på Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken.

Vasalaget Sport inkasserade sin 13:e förlust då HIFK var bättre med 3-1. I den andra perioden avbröts matchen.

En del av belysningen slocknade och resultattavlan blev svart. Efter en lång paus återupptogs matchen och gästerna HIFK åkte iväg med poängen.

Målsnålt i Tammerfors och Kuopio

I Tammerfors lyckades varken Tappara eller gästande Lukko göra mål på sextio minuter. Förlängningen resulterade inte heller i några mål. Tappara vann till slut med 1-0 efter straffar. Segerskytt i strafftävlingen var Jukka Peltola.

Även i matchen mellan KalPa och Blues satt målen hårt åt. Först i den sista perioden öppnades målkontot då Sami Mutanen förde hemmalaget upp i en 1-0 ledning. Mutanens mål blev matchens enda.

Resultat, herrarnas ishockeyliga

KalPa - Blues 1-0 (0-0,0-0,1-0)

Kärpät - Ässät 2-1 (1-0,1-0,0-1)

Pelicans- JYP 2-6 (0-1,2-3,0-2)

SaiPa - Ilves 0-3 (0-0,0-1,0-2)

Sport - HIFK 1-3 (1-1,0-1,0-1)

TPS - HPK 2-3 efter straffar (0-0,1-0,1-2)

Tappara - Lukko 1-0 efter straffar (0-0,0-0,0-0)

Ställningen i tabellen