Marcus Lillkvist: Ärekränkt i källaren

Ärekränkningsmålen ryms inte i rättssalarna. I framtiden kan de i stället avgöras i källarvåningar. Skrämmande utveckling, skriver Marcus Lillkvist som själv suttit på de anklagades bänk.

Du är misstänkt för ett brott som du anser att du inte har begått. Du får ingen rättegång med möjlighet till offentlig försvarare.

I stället kallas du till ett möte i källarvåningen på ett äldreboende. Där ska du sätta dig vid samma bord som "offret", den person som ska ha drabbats av din brottsliga handling.

Förstår inte frågan

Vid samma bord sitter två damer, medlarna, som ska leda mötet. Känslan av att detta är fel förstärks när de medvetet provocerar dig. Sedan "offret", i detta fall den "drabbades" juridiska ombud, berättat om hur klienten kränkts av det som stod i tidningen, förutsätts du "förstå" att han känner sig kränkt.

Hela diskussionen gick ut på att jag skulle be om förlåtelse

Sedan nämns ett penningbelopp och därefter avslutas medlingen.

Du går ut och har svårt att förstå att detta är rättstaten Finland på 2000-talet. Men det är det.

Självupplevt

Jag har själv varit med om det ovanstående, med den enda skillnaden att jag fortfarande hade rätt till en oberoende rättegång.

En tidningsartikel som jag skrev häromåret polisanmäldes och jag blev misstänkt för ärekränkning. Medan utredningen ännu pågick föreslog polisen medling som en frivillig lösning. För att visa god vilja tackade jag ja. Utan att förstå vad jag skulle utsättas för.

Mitt rättspatos blev kränkt under den där timmen i källaren. Tack och lov gav jag inte med mig. För åklagaren gick aldrig vidare med saken utan lade ned fallet utan att pröva det.

Medling kan vara utmärkt när grannens son pangat din ruta, stulit öl ur din kyl eller ropat fräckheter. Skuldfrågan är liksom självklar och ingen gagnas av en utdragen domstolsprocess. Men i fall som mitt - där skuldfrågan är högst oklar - är medling helt fel metod.

Friad av åklagaren

I mitt fall kunde jag anta att åklagaren skulle lägga ned alltihop. Därför vågade jag stå på mig under medlingen. Men nu verkar vår justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) redo att släppa ned alla ärekränkningsfall i samma källarvåning som jag hamnade i - utan en chans att komma upp.

Hon säger att ärekränkningsfallen belastar polisen och åklagarna samt att riksåklagaren Matti Nissinens förslag om att de inte längre ska behandlas i rätten därför ska tas på allvar.

Nu vill jag veta hur Henriksson och Nissinen har tänkt. Medlingen är inte opartisk trots att damerna i källaren påstod det. Hur väl utbildade är de egentligen? Vad vet de om offentlighet, källskydd och pressfrihet? Hela bordsdiskussionen gick ju ut på att jag skulle be om förlåtelse.

Trots att jag enbart hade skött mitt jobb.

Hur ska jag kunna göra det i fortsättningen? Och ännu värre - hur ska de som inte är pålästa och vana vid att stå på sig ha en chans mot damerna i källaren?

Läs också:
Henriksson: Ärekränkning kunde kanske bort från domstolarna (på finska)