Problemet med att hitta ersättande jobb åt äldre brandmän som har tunga uppdrag de inte orkar med blir allt mera akut i kommunerna. Pensionsåldern för brandmän höjdes i mitten på 1990-talet från 55 till 63-68 år, men det är först nu som förändringen börjar slå igenom med full kraft.
- Det här är ett problem som har aktualiserats allt mera i kommunerna, säger Boris Nygård i Karleby. Han är personaldirektör i Karleby som är värdkommun för räddningssamarbetet i Mellersta Österbotten och Jakobstad.
Det är inte lätt att hitta ersättande jobb åt brandmän som inte längre klarar av de fysiska påfrestningarna i jobbet. I Karlebys allmänna personalpolitik försöker man in i det längsta undvika sjukpensioneringar eftersom de blir dyra. Rehabilitering och omskolning är det som gäller.
Lönen och pensionen sjunker
Problemet är omplaceringen av brandmännen och deras lön. En viktig beståndsdel i en brandmannalön är skiftesersättningen. Ifall en person förflyttas till dagjobb sjunker lönen och samtidigt den kommande pensionen.
- I teorin måste brandmännen ta emot de sättande jobb som erbjuds, men vi brukar nog inte vara hur svinaktiga som helst, säger Nygård.
Enligt Nygård är det inte så stor skillnad på de fasta lönerna för ett chaufförsjobb inom tekniska sektorn och brandmännens lön. Han erkänner ändå att skiftestilläggen har en betydelse i sammanhanget.
Situationen för brandmännen diskuterades på ett möte i Karleby där representanter för brandmännen, ledningen för räddningsväsendet, personalansvariga inom staden och arbetshälsovården Työplus var närvarande.