Rudyard Kiplings historia om djungelpojken Mowgli handlar långt om tolerans. Om att vara annorlunda och ändå bli accepterad.
Det här är ett tema som Jakob Höglund kan känna igen sig i. Att växa upp i en småstad och ha teaterambitioner, som fallet var för honom själv, gör att man lätt känner sig annorlunda.
Barns känslor i fokus
-Väldigt mycket av mina barn- och familjepjäser berör temat utanförskap, att vara annorlunda och att våga vara trygg i det, säger Jakob Höglund. Jag vill visa åt barn att det är helt okej att vara annorlunda. Jag vill också visa att de som är annorlunda faktiskt kan vara hjältar.
Alla är unika
Vi är alla olika. Det blir väldigt tydligt i den här historien. Även om alla djur är olika så är det ändå lätt att gadda ihop sig mot Mowgli, som är den enda människan.
Barn kommer att kunna känna igen sig i mycket av det som sker i Djungelboken, berättar Jakob Höglund. Som liten känner man ena stunden att har man verkligen har behov av att vara unik och personlig. I nästa stund vill man inte bli sedd för det att man är annorlunda.
Alla vill bli accepterade
Jag tror att man för en kamp som ung. Samtidigt som man vill vara unik, så vill man vara en del av ett större sammanhang och bli accepterad.
Det här ser man i Djungelboken t.ex. när Mowgli träffar de överlägsna ”apbratsen”, som inte har mycket till övers för honom – tills de förstår att han är faktiskt är en människa.
Stockholmsversion
För ett par år sedan gjorde Jakob Höglund koreografin till Svenska Teaterns uppsättning av Djungelboken. När han nu själv regisserar har han valt en annan version.
-Det är ju frågan samma tema i båda versionerna, men Djungelboken är en så stor historia att de olika dramatiseringarna har valt olika bitar. Jakob Höglund har valt en dramatisering gjord för Stockholms stadsteater av Alexander Mørk-Eidem.
Ville göra en egen version
-Dels ville jag inte att det skulle kännas som att jag efterapade Svenska Teaterns version. Dels hade jag sett den här många gånger i Stockholm och tyckte mycket om den. Sedan hade jag en bild av hur jag själv ville göra den.
Jag tyckte också mycket om musiken, som är skriven av Eric Gadd. Musiken har nu översatts för Vaasan kaupunginteatteris räkning av Sami Parkkinen.
Samtidigt så var den här dramatiseringen väldigt Stockholmsbaserad, berättar Jakob Höglund. Så för att få den att fungera här har vi varit tvungna att plocka bort mycket av Stockholmsreferenserna och göra den till vår egen.
Framtidsversion av djungeln
Den Djungelbokenversion som nu sätts upp på Vaasan kaupunginteatteri är en framtidsvision av storstadsdjungeln. Staden är fylld av stora skräphögar. Människorna har lämnat staden och djuren har tagit över.
-Vad jag tycker mycket om med den här versionen är att den refererar mycket till dagens populärkultur. Den har också ett fräscht sätt att närma sig djuren i.o.m. det att den kombinerar olika mänskliga arketyper med djurens karaktärer. Det ger nya sätt att närma sig hur man kan gestalta vargar eller apor.
Förändrade roller
I den här versionen har också mycket hänt med Baloo och Bagheera. Baloo, spelad av Lauri Kukkonen, har blivit en lite avdankad boxningstränare. Bagheera, spelad av Timo Luoma, har blivit en dragqueen. Men också den här förändringen får sin förklaring i föreställningen. Den enda som verkar vara sig ganska lik är Ville Seivos frejdiga Mowgli.