Enligt åklagaren fälldes tre vargar utan tillstånd i Perho i januari ifjol. Åklagaren yrkar på villkorligt fängelse, böter och sex års jaktförbud för de 15 jägarna. Rättegången inleddes i Mellersta Österbottens tingsrätt i dag.

Åklagaren anser att jakten var noggrannt planerad och att jägarna som deltog var många och att brottet därför är grovt. Männen använde sig av en sju kilometer luktförsedd flagglina och en av vargarna frystes ner, resten försökte jägarna bränna upp.
Männen använde sig också av snöskoter i jakten och det är förbjudet i jaktlagen.

Försvaret hävdar att DNA inte ger ett säkert svar på om det var vargar som sköts och att den som skjuter en förvildad katt inte kan fällas för jaktbrott. Men åklagaren utgår ifrån att DNA-tekniken är ett säkert sätt att artbestämma varg.

Ingen av de 15 åtalade vargjägarna deltog i dag utan företräds av advokater.

De åtalade männen kommer från Perho, Halso, Kronoby och Vindala.

Huvudförhandlingen hålls den 17 till den 19 november och efter en paus fram till den 25 november fortsätter rättegången.

Läs också:
Färre jägare åtalas för vargjakten i Perho
17 personer deltog i vargjakten i Perho
Fem personer gripna efter helgens vargjakt i Perho
Olovlig jakt på varg i Perho

Ishockeyserierna i Europa har sakta men säkert kommit igång, men ett bekant målvaktsnamn har inte figurerat ännu i höst. Den 22-årige målvakten Jonathan Iilahti blev utan kontrakt med Timrå i Allsvenskan och väntar nu med väskorna packade på samtal från agenten.

– Läget är inte direkt optimalt. Jag sitter hemma i Vasa och försöker hålla igång samtidigt som jag väntar på att telefonen skall ringa och agenten har hittat ett bra ställe att spela på för mig.

Iilahti, 22, har fått sin ishockeyfostran i Sport och spelade också för moderföreningen under säsongerna 2011-2012 och 2012-2013 i Mestis. Innan Mestisåren i Vasa tillhörde Iilahti Blues juniororganisation i Esbo. I Blues fick han också smaka på ligahetluften i totalt fyra matcher.

Fint år i Timrå

Förra säsongen spelade Iilahti i Allsvenska i Timrå IK och delade på sysslorna med landsmannen Mika Norja. I Timrå blev det totalt 21 matcher med en räddningsprocent på 91,8 och ett målsnitt på 2.06.

– Det var ett väldigt bra år, jag gillade egentligen allting med tiden i Timrå. Serien var bra och jag fick spela med skickliga spelare i en bra organisation. Fjolåret var en enda positiv upplevelse från början till slut.

Vill tacka #timraik, alla fantastiska lagkamrater och fansen för en otroligt rolig säsong! #kiitos

— jonathan iilahti (@jnthn_25) March 5, 2014

Iilahti och Timrå gick skilda vägar i mars när serien tog slut. Laget slutade på åttonde plats efter grundseriens 52 matcher och blev fyra poäng från en plats i förkvalet till det egentliga Elitseriekvalet. När säsongen i år fortsatte fanns Mika Norja kvar, men inte Iilahti.

– Om jag skulle veta vad som hände skulle jag berätta, men jag har inte hört något från klubben sedan säsongen tog slut. Det är visserligen agenten som sköter kontakten, men ishockeyn är en speciell bransch. Ibland går det bättre och ibland går det sämre, det är bara att gilla läget.

Sverige första alternativet

Iilahti är 22 år gammal och valdes bland annat i NHL-draften 2010 av Vancouver Canucks. Han var också på väg till CHL sommaren därpå, men ödet ville annorlunda och han stannade i Finland och Vasa.

Just nu ser han Sverige som sitt främsta alternativ. Han har också en svensk agentur som arbetar med att vaska fram en arbetsplats åt honom,

– Jag gillade Sverige och Allsvenskan. I år har nivån höjts ytterligare när lagen rustar för SHL-avancemang. Jag prioriterar Sverige och ser det som det bästa alternativet.

Någon panik säger sig Iilahti inte uppleva. Serierna runt Europa har kommit igång och är 7-8 matcher gamla. De flesta grundserierna sträcker sig upp emot 50 matcher.

– Visst kommer det en gräns emot, men jag upplever ingen panik. Helst skulle jag göra annat än sitta här hemma arbetslös, men säsongen är lång, avrundar Iilahti.

Inomhuslekparken Swingeling i Smedsby, Korsholm är en plats för barn i alla åldrar att tumla runt på tusen kvadratmeter fyllda med massor av möjligheter till aktivitet. Det finns klätterställningar i olika storlekar, hoppslott, bollhav, korgbolls- och hockeyspel med mera - och vill man ta det lugnare så går det bra att bara slappa eller läsa en bok i sittsäckar.

Från idé till handling

- Egentligen var det André som länge hade pratat om möjligheten att skapa någonting i den här stilen, men det var först efter att vi besökt ett annat lekland som vi bestämde oss, säger Jaana Jantunen. Varför skulle det inte kunna finnas något sådant här i våra trakter? tänkte vi.

Trion skred till verket, undersökte och forskade och tog kontakt med och fick stöd av Vasek, Vasaregionens utvecklings ab. Där fick de råd om hur man gör upp en verksamhetsplan, samt hjälp med att hitta den stora lokalen. Efter det var det bara att be banken om lån, vilket de fick. Via ett svenskt företag ordnades de olika ställningarna och redskapen som alla är i gott skick och godkända.

- Och nu sitter vi här - med ett lekland! Det var verkligen snabba ryck, säger Jantunen.

Hon konstaterar att det visst var ett stort steg att ta och väldigt mycket att hålla reda på och lära sig.

Jaana Jantunen har tidigare jobbat som konditor och som dagmamma och märkte fort hur mycket tid det kräver att vara företagare och att hinna med allt, inklusive familjen, är utmanande.

- Visst behövs det mod för att ge sig in i det här, men vi är ju tre personer som kan stöda och hjälpa varandra och det behövs, konstaterar Jantunen.

Kaotiskt runt starten

Tiden kring öppningen av Swingeling i februari var verkligt hektisk.

- Den tiden minns jag bara suddigt, säger Jantunen.

Det fanns miljoner saker att göra och fixa, stressen var kompakt och det var än det ena eller det andra att tänka på.

- Men nu, efter ett halvt år, börjar det mesta rulla och vi känner att vi har kontroll och det är skönt.

Jantunen och hennes kompanjoner är nöjda med Swingelings första halvår. I genomsnitt besöks inomhuslekparken av runt 75 barn med vidhängande föräldrar per dag, ibland ännu fler.

- Det har nästan gått över förväntan, och vi har planer på att anställa mer personal.

För tillfället är det de tre ägarna som jobbar på lekparken, plus några kalasvärdar som hoppar in när det behövs.

Läs också om företagarna bakom Gambit i Vasa: Unga entreprenörer trotsar den ekonomiska svackan

Vasa simhall har utsetts till Årets simhall 2014 av Finlands Simundervisnings- och livräddningsförbund.

Vasa simhall fick priset på grund av personalens mångsidiga kunnande och utvecklande av sin kunskap. Efter grundrenoveringen i början på 2000-talet är simhallen lättillgänglig för invånare i alla åldrar. Vid renoveringen utfördes en rätt unik utvidgning när bassängen byggdes ut till att bli 50 meter lång. Förändringarna gjorde simhallen användarvänlig för både motionärer och tävlingssimmare.Simhallen finns inom räckhåll för alla ortsbor, så löd nomineringen.

Finlands Simundervisnings- och livräddningsförbund utser varje år Årets simhall och aktiva krafter som arbetar för simundervisning och säkerhet i vattnet. Vinnaren presenterades i dag i samband med Simhallsforumet i Helsingfors.

Korsholms kommundirektör Rurik Ahlberg överväger att ställa upp i riksdagsvalet i vår.
Påstötarna från Svenska Folkpartiet har blivit allt intensivare ju närmare valet vi kommer.

Rurik Ahlberg har ännu inte tagit beslutet att ställa upp i riksdagsvalet.
- Men jag säger inte nej i det här skedet, säger Ahlberg.

Ahlberg anser att klyftan mellan folket i Österbotten och det som sker i riksdagen blir allt större.
- Det här landet behöver något annat. Vi är på väg åt helt fel håll vad ekonomin beträffar och vi behöver ny kunskap i beslutsfattandet, säger Ahlberg.

Men beslutet att ställa upp i riksdagsvalet är inte lätt att ta, säger Ahlberg.
- Jag har ett jättebra jobb och har inte för vana att lämna saker på hälft och det här är en sak jag måste diskutera med arbetsgivaren, konstaterar han.

Ahlbergs eventuella kandidatur skulle bli en i raden av ganska starka namn bland SFP-kandidater från Vasaregionen. Tidigare har bland andra Joakim Strand, Wivan Nygård-Fagerudd, Mikko Ollikainen och sittande riksdagsledamoten Lasse Gästgivars meddelat att de ställer upp i valet.

SFP ska ha sin kandidatnominering för Vasa valkrets klar den 22.11. Före det, i slutet av oktober, klarnar det om huruvida antalet riksdagsledamöter från Vasa valkrets minskar från dagens 17 till 16.

När omfartsvägen runt Smedsby öppnade i tisdags minskade trafiken markant längs riksåttan som går mitt genom Smedsby centrum. En följd av den minskade trafiken är att bilisterna får vänta på grönt ljus fastän ingen kör på vägen.

För att få reda på den nya verkliga trafikmängden måste trafiken räknas. Någonting som kommunen kan göra själv med sina egna mättavlor eller överlåta till en utomstående konsultfirma.

- Vi ska så fort som möjligt börja räkna trafiken, säger Ben Antell, kommunens tekniska direktör.

Efter att ha räknat trafiken under några vardagar vet man hur trafikljusen ska programmeras om. Ett jobb som kommunen inte själva kan utföra. Att trafikmängden skulle ändras i och med att omfartsvägen öppnades är ingen överraskning för kommunen, men trafikljusen kunde inte programmeras om på förhand.

- Folk har haft händerna fulla med allt som har att göra med omfartsvägen. Vi har inte hunnit tänka på trafikljusen, säger Antell.

Det finns tre alternativ till hur trafikljusen kan programmeras om. Antingen stängs trafikljusen helt av, de kan blinka gult, eller så programmeras de om enligt den nya trafikmängden. Kommunen ska träffa konsultfirman Traficon på måndag för att gå igenom alternativen.

I övrigt, anser Antell, att har arrangemangen kring omfartsvägen löpt smidigt. Kommunen har haft patruller som har kört längs anslutningarna mellan omfartsvägen och kommunens vägar.

Wasalines ägare NLC Ferry behöver mer pengar. På måndag ska Vasa stadsstyrelse fatta beslut om ändringar i finansieringen av Kvarkentrafiken.

Det handlar om ytterligare ett lån på 500 000 euro och att staden tar över det lån på en miljon euro som NLC Ferry har vid Handelsbanken.

NLC Ferry ägs till lika delar av Vasa stad och Umeå kommun och i och med de här arrangemangen har bägge städert lika stora lån till NLC Ferry.

Fartyget Wasa Express ska dockas vid årsskiftet och då kommer åtgärder för att klara svaveldirektivet att göras. Svaveldirektivet kräver att ett dyrare, lågsvavligt bränsle används av miljöskäl.

Rederiet kommer enligt prognoserna att nästan nå ett nollresultat i år, vilket var målet då verksamheten inleddes för ett par år sedan.

Oljelagret i Kanäs i Nykarleby står fortfarande tomt. Staden hyr ut oljelagret åt svenska Nordic Storage men inga oljeleveranser är planerade.

Det fem år långa hyreskontraktet går ut i februari och oljelagret har stått tomt under hela hyrestiden.

Trots det har det svenska bolaget en anställd på plats i Kanäs.

När priset på råolja är lågt lagras olja flitigt och det finns efterfrågan på lagringsutrymmen. Men det finns inga uppgifter om att någon oljeleverans skulle vara på väg till Kanäs. En eventuell leverans kan ändå ske snabbt då en anställd hela tiden finns på plats för att underhålla anläggningen.

Att leva i jordanskt flyktingläger var som att dö långsamt varje dag. Det säger syrierna Abeer och Akram Alzoubi. De kom som kvotflyktingar till Kronoby för drygt en månad sedan.

Nu går Abeer och Akram Alzoubis fyra barn i dagis i Kronoby. Paret återkommer flera gånger till hur tryggt det är i Finland.

- Det här är ett helt nytt liv. När vi kom den andra september föddes vi på nytt, säger de.

Familjen Alzoubi flydde från de syriska regeringsstryrkorna för några år sedan. De kom till Jordanien och har levt under svåra förhållanden där i ett par år.

Nu hoppas de bara få leva kvar i trygga Finland. De hoppas på fred i hemlandet men målet för framtiden är att lära sig svenska och få jobb.

Vem som helst kan ta dig

Tolken som Kronoby ibland använder kommer från Irak och översätter från arabiska till engelska. Han heter Hussein Al-Maadidi och var journalist i Irak. Han har själv suttit i fängelse i nästa ett år i Irak, men vet fortfarande inte varför han fängslades.

- Frågade jag varför jag är här sa de bara åt mig att dra åt helvete.

Al-Maadidi säger att man aldrig kan vara trygg i Irak. Vem som helst kan komma och ta dig, närsomhelst. Hittar de inte mannen i huset kan de fängsla barnen och frun, eller varför inte slänga barnen bakom taggtråd samtidigt som man för bort pappan.

- Det är alltid barnen och kvinnorna som drabbas i kriget. Makthavarna startar kriget men de som lider är de vanliga människorna.

Enligt Al-Maadidi satt nästan 70 kvinnor i samma fängelse som honom, och lite längre bort fanns 650 fängslade barn.

- Femåringar, sexåringar, sjuåringar. Varför?

Någon lösning på situationen i Irak och Syrien, med Islamska Staten (IS) och allt annat ser han inte.

- Nej, inte nu. Om kanske 50, 100 år.

Läs också:
De syriska flyktingarna anländer till Jakobstad

Kris kan man tala om i det skede när man tappar stora delar av sin omsättning, resonerar Wahlbeck som är vd för HSS Media i Vasa.

- Jag personligen godkänner inte att man talar om kris när man tappar någon procent av sin omsättning. Då ska man bara jobba lite hårdare. En kris är något som vi såg år 2008 när företagen kunde tappa 20 eller 25 procent av sin omsättning på ett år.

Hur ser det då ut för HSS Media som ger ut Vasabladet, ÖT och Sydin samt finskspråkiga Pietarsaaren Sanomat?

I fjol gjorde koncernen sitt första minusresultat på mycket länge. Man tappade en miljon euro i omsättning och förlusten blev en kvarts miljon euro. Det är ändå obetydligt jämfört med KSF Media i södra Finland som i fjol gjorde en förlust på 4,6 miljoner euro och som håller på att göra sig av med folk.

Inga förhandlingar i år

- Vi har ju haft våra samarbetsförhandlingar här redan tidigare. De senaste avslutades år 2013, så vi har inga behov av samarbetsförhandlingar i år, säger Svante Wahlbeck.

Och 2015?
- Framtiden är svår att sia om.

När ser vi en vändning?

- Helst skulle jag ju se att vändningen kommer år 2015. Det finns vissa indikationer på att vi lyckas bromsa bortfallet av prenumerationer och vi ser ökad aktivitet i vår annonsförsäljning så där har vi två positiva saker.

Artiklar som ska sälja

Men koncernen behöver nya intäktskällor, konstaterar Wahlbeck.

Advertorials, alltså annonser som påminner om vanliga artiklar, är en sådan. Och valet av nya chefredaktör till Vasabladet visar vägen. Niklas Nyberg som börjar om en månad är expert på det digitala.

- Vi sökte ju en person som är väldigt duktig på den digitala mediesidan och någon sådan hittade vi inte utifrån. I stället hittade vi en inne i huset. Vi kommer nu att jobba stenhårt i hela organisationen för att bryta den här nedåtgående trenden och öka våra intäkter.

Och det är möjligt?

- Det är mycket möjligt. Det är inga problem alls.

Niklas Nyberg är ännu vårdledig. Du kan läsa en intervju med Nyberg senare under dagen.

Vasaborna blir utan många konserter med framförallt större artister och kongresser på grund av att det helt enkelt inte finns vettiga konsert och kongressutrymmen i staden.

Vill man få en publik på tusen personer att rymmas på konsert är det egentligen bara Vasa övningsskolas gymnastiksal som räcker till. Där uppträder bland annat svenska popsångerskan Veronica Maggio i november.

Tomas Ståhl från Vasa som förmedlar artister har valt att inte ordna en enda konsert i Vasa i år eftersom han är erbarmligt trött på att det inte finns vettiga konsertsalar att tillgå.

- Det har väl aldrig varit bra att ordna konserter i Vasa för det finns inga ändamålsenliga utrymmen överhuvudtaget. Det är krogar eller skolsalar eller Rewell center där man får bygga upp grejer vilket är helt fel miljö. Enda som finns är teatern eller Ritz och då är det för en sittande publik. Det är väldigt många evenemang som man helt enkelt inte kan ta hit för att det inte finns lokaler som lämpar sig för det evenemanget, säger Ståhl som i stället har satsat på att ordna konserter i bland annat Åbo, Jyväskylä och Lahtis.

Flera små konsertlokaler

Det finns ändå ett rätt bra utbud på mindre konsertlokaler för sittande publik på 300-400 personer i Vasa. Hit hör Ritz, Wasa teater, Vasa stadsteater och stadshuset. Kuula institutet, Arbis och Dramasalen i biblioteket drar mellan 100 till 200 personer.
Men skall man ha en stående publik eller en publik på kring 1000 personer blir det problem. Då är man hänvisad till gymnastiksalar.

Patrik Knif spelar i Vasa stadsorkester. Patrik Knif Bild: Yle/Amanda Bieber

Riktigt stor publik på 4500 personer får man att rymmas i ishallen och Botniahallen rymmer över 7000 personer. Ingen av dessa hallar är ändå lämpade för musikevenemang.

Kulturchef Sanna Bondas. Sanna Bondas, Kulturchef Bild: Yle/Amanda Bieber

Sanna Bondas som är Vasa stads kulturchef tycker att det är problematiskt.

- Vi behöver ett utrymme som kan användas på många sätt. Ett ställe som är bra för klassisk musik och lätt musik, dans, performance och olika konstformer och som har bra akustik. Och vi behöver utrymmen för kongresser. Vi får inte stora kongresser eller konserter hit till Vasa. De far till Seinäjoki eller någon annan stad. Så vi behöver ett större hus eller utrymme, säger Sanna Bondas.

Jessica Mattila, verksamhetsledare på Ritz. Jessica Mattila Bild: Yle/Amanda Bieber

Akustiken ett problem i stadshuset

När det gäller klassiska konserter är utbudet ändå lite bättre. Har man stor publik och spelar kyrkligt kan man alltid uppträda i Trefaldighetskyrkan som rymmer över 1000 personer. Stadsorkestern har dessutom sin egen sal i stadshuset dit det ryms omkring 400 personer. Dessvärre är inte heller den här salen tillräckligt stor och dessutom är akustiken mycket problematisk. Patrik Knif som spelar i stadsorkestern tycker det blir grötigt och svårt att höra de andra i orkestern då man spelar i salen.

- Den här salen har för mycket klang och det ryms inte tillräckligt med publik. Eftersom den är formad som den är sitter publiken på jämn nivå med första raden av musikerna. Idealiskt skulle det vara med ett auditorium så att publiken ser hela orkestern. I och med att de ser hela orkestern så hör de också bättre hela orkestern.

Musikhus räddare i nöden

Det planerade musikhuset kunde vara en lösning på utrymmesproblemen i Vasa. Ett musikhus har man talat om sedan början av 2000-talet och det senaste i den svängen är att musikhuset byggs på den gamla busstationstomten. Musikhuset skulle då vara en del av en större helhet där det också ingår köpcenter, restauranger, hotell och bostäder.

Utan all denna verksamhet i samma komplex tror bland annat bildningsdirektör Christina Knookala inte att musikhuset kan förverkligas ekonomiskt. Nästa vår skall staden ha en klarare bild av hur musikhuset kunde tänkas se ut och vilka funktioner det skall inrymma. Det man framförallt betonar är mångsidighet.

Musikhuset skall passa alla och kunna passa för allt från kongresser till klassiska, lätt musik och rock konserter.
Patrik Knif från Stadsorkestern ser gärna ett nytt musikhus men är en aning tveksam till att både klassisk musik och rockmusik passar på samma scen rent akustiskt.

- Om du frågar ett rockband är det kanske inte så passligt. Men nog kan man spela underhållningsmusik, typ Jari Sillanpää i orkestersalar. De har ju spelat i Finlandiahuset, så joo i en viss mån går det nog men för rockfolket är det inte helt idealiskt, säger Knif.

Seinäjoki satsade på gammal fastighet

I Seinäjoki har en gammal depå för postbilar blivit ett mångsidigt kongress och konsertutrymme. Rytmikorjaamo som huset kallas rymmer över 1000 personer.
Jessica Mattila som är verksamhetsledare för Ritz i Vasa, där många mindre konserter ordnas, tycker att man kunde göra något motsvarande också i Vasa även om också ett musikhus är önskvärt.

- Jag tycker att det är en bra idé även om jag tror att det finns andra alternativ som att till exempel utnyttja någon gammal industrihall eller liknande för att skapa en lokal där man kunde ha konserter. Planerna på ett musikhus har ofta i den här staden varit kombinerade med någonting annat. Och när man skall ha in många saker i en och samma byggnad så måste man också alltid kompromissa på något håll, säger Mattila.

Vid Vasa stad har man inte tänkt på möjligheten att göra om någon befintlig industrilokal till ett konsertutrymme och bildningsdirektör Christina Knookala tvivlar på att det skulle bli billigare.

Om allt går enligt planerna och i världen visar sig ur sin bästa sida tror hon att ett nytt musikhus kan börja byggas vid gamla busstationen tidigast om ett år, hösten 2015.

Konsertutrymmen i Vasa

I de här salarna ordnas det konserter i Vasa.

Skoleleverna i Karleby har en kortare skoldag idag och på måndag på grund av att deras lärare är permitterade.

För att fylla ut den kortare skoldagen går en del skolor ut och plocka lingon, medan en annan skola går på bio och läser böcker.

Karleby stad permitterar i år lärarna i grundskolan i fem dagar och lärarna på gymnasiet två veckor.

Skolan i Djupsjöbacka i Kronoby kommer att stänga. Det beslöt bildningsnämnden i Kronoby i torsdags

Enligt förslaget skulle också skolorna i Norrby och Småbönders stänga, men med siffrorna 6-2 beslöt nämnen ändå att hålla dem kvar.

Djupsjöbacka skolan var indragningshotad redan för ett år sedan, men fick då ett nådeår. Skolan har i år 15 elever och prognosen för skolan visar att elevantalet inom några år skulle sjunka under 10 elever.

Nästa år får eleverna från Djupsjöbacka gå antingen i Terjärv i skola eller i Småbönders.

Småbönders skola har i år 18 elever och Norrby skola 20 elever.

Den kraftiga dimman på fredag morgon orsakade en del dikeskörningar runt om i Österbotten, bland annat på riksväg åtta alldeles invid avtaget till Monå. Har du bilder på dimman? Skicka in dem till radiovega.osterbotten@yle.fi!

Medlemmarna i social- och hälsovårdsnämnden i Jakobstad följer noga med vad som händer på välfärdsmarknaden i grannlandet Sverige. Där drivs den offentligt finansierade välfärden allt oftare i privat regi och allt oftare i vinstsyfte. Moral och etik ställs mot vinstintressen och lönsamhet. Är det också Finlands och Österbottens väg?

Sverige har på senare år genomgått stora förändringar inom social- och hälsovården. De privata vinstdrivna vårdkoncernerna har tagit över allt mer av den svenska välfärdsmarknaden. Samtidigt har en stor del av landets vårdcentraler privatiserats.

valaffischer på gata i Solna i Sverige Bild: Yle/Kjell Lindroos

Mångfald och valfrihet

Det här är frågor som näringslivets tankesmedja EVA vill lyfta fram hos oss också; den svenska modellen är vägen att gå. I rapporten ”Vuosikymmenen valinta” (Årtiondets val) som publicerades nyligen är honnörsordet valfrihet.

Ekström ser valfriheten och mångfalden som siamesiska tvillingar när marknaden efterhand öppnas upp för alla hugade spekulanter.

Det här är frågor som våra hälsovårdspolitiker på alla nivåer får ta ställning till nu när vårdreformen – känd som SOTE-reformen - går in på slutrakan. Bland andra social- och hälsovårdsminister Laura Räty (SAML) och SFP:s ordförande Carl Haglund har talat sig varma för den svenska modellen.

Bo Kronqvist, SFP bo kronqvist Bild: Yle/Kjell Lindroos

- Jag tycker om min partiordförandes tankar, säger Bo Kronqvist (SFP), ordförande för social- och hälsovårdsnämnden i Jakobstad. Inom nämnden har vi talat om möjligheten att införa vårdsedel inom äldreomsorgen och tandvården. Det skulle sätta press på de vinstdrivande bolagen.

Valfriheten och marknaden är bra enligt Bo Kronqvist så länge man har ett grepp om dem och de inte far ur händerna.

Valfrihetens pris

En annan av nämndens medlemmar Ulrika Rönnback (SDP) ställer dock en fråga i sammanhanget.

- Betyder det faktiskt att alla i Finland har valfrihet om vi tar till det här svenska systemet, undrar Rönnback. Och: vad blir priset för vår valfrihet?

Ulrika Rönnback drar gränsen för hur stor valfrihet hon vill ha vid privata hälsovårdscentraler.

Ulrika Rönnback, SDP ulrika rönnback Bild: Yle/Kjell Lindroos

Ulrika Rönnback sammanfattar sin egen syn med orden: jag är inte mot valfrihet, men för jämlikhet.

Lönsamhet

Nämndmedlemmen Sven Grankulla (KD) är själv företagare och tror också på företagande inom social- och hälsovården.

- Visst finns det skillnader mellan ett kommunalt alternativ och ett privat sådant, menar Grankulla.

Men han tonar närmast ner skillnaderna mellan de två alternativen. En företagare som vill ha en lönsam verksamhet utgår från behovet är Grankullas utgångspunkt.

Oy HVC Ab

Hur förhåller sig då nämndordförande Bo Kronqvist till att HVC i hemstaden Nykarleby skulle privatiseras enligt svensk modell?

- Det kan ju vara ett aktiebolag, men också ett aktiebolag som kommunen driver själv, svarar Kronqvist.

Aktiebolag skall väl per definition göra vinst?

- Ja, men då är det aktieägarna som bestämmer hur vinsten används.

Då kan man skatteplanera som vilka riskkapitalister som helst, eller hur?

- Man kan. Men jag har en stark tilltro till att politikerna i vårt land och i vår region i synnerhet faktiskt ser på den moraliska delen.

Däremot verkar alla tre nämndmedlemmarna vara överens om att det inte finns utrymme för flera konkurrerande hälsovårdscentraler just i deras hemtrakt. Det blir närmast aktuellt i storstadsregionerna.

Moral och vinster

Sven Grankulla, KD sven grankulla Bild: Yle/Kjell Lindroos

- Man borde inte bara fokusera på hur stora vinsterna blir, tycker Sven Grankulla. Att vinsterna är stora stör inte mig så länge de hanteras på ett moraliskt acceptabelt sätt.

Vore inte det mest moraliska att återinvestera vinsterna i verksamheten?

- Givetvis. Jag tror att företagen i framtiden för att hänga med i konkurrensen blir tvungna att återinvestera vinsterna i kedjan på nytt.

Det är uttryckligen den moraliska aspekten som Ulrika Rönnback funderar över i det här sammanhanget.

- Vi måste bevaka skattebetalarens intresse så att pengarna inte i alltför hög utsträckning går till skatteparadis, utan att de används i samhället, menar Rönnback.

Bo Kronqvist betonar att det är viktigt med lönsamma företag.

- Ett bolag som gör vinst är bara till fördel för ett samhälle, också inom social- och hälsovården. Sedan när vi kommer till hur vinsten används då är det en moralisk fråga som kan vara knepig.

Radar sänds fredagar kl. 11.03 och söndagar kl. 12.05. Programmet finns efter det på Arenan.

Läs också: Svensk välfärdskapitalism

Var fjärde kommun höjer inkomstskatten nästa år. Det framgår av en enkät som Yles finska nyheter har låtit göra bland kommundirektörerna.

I genomsnitt stiger kommunalskatten till 20,6 procent år 2015. Högst blir den i Evijärvi - 23 procent - och lägst är den i Esbo - 18 procent. Evijärvi tvingas höja skatten med hela 1,5 procentenheter. Elva kommuner planerar en höjning på 1 procentenhet.

Det är bara Lavia som sänker skatten. Det sker i och med tvångsfusioneringen med Björneborg.

Totalt svarade 179 kommundirektörer på Yles förfrågan. Många av dem befarade att skattegapet mellan kommunerna ökar ojämlikheten mellan kommunerna. Möjligheten att locka till sig skattebetalare, företag och arbetsplatser försvåras.

Skattegapet kan också leda till fler kommunsammanslagningar, tror en del av kommundirektörerna.

Bland svenska och tvåspråkiga kommuner som höjer skatten, av dem som svarade på enkäten, finns Karleby (+ 1,00), Korsholm (+ 0,50), Nykarleby (+ 0,50).

I butikerna i Vörå finns nu namnlistor ”För att få slut på bråket i kommunen och för förtroende för kommundirektören i Vörå. En av undertecknarna är Niklas Svartbäck.

- Jag tycker det verkar som om kommundirektören blir mobbad och det är ful stil att dra upp en massa små saker i massmedia. Det här borde ha retts ut internt, säger Svartbäck.

Enligt dem som har satt upp listorna behövs 103 underskrifter för att fullmäktige ska upp listorna på sitt möte.

- När det har gått så här långt måste kommuninvånarna få säga sitt eftersom det här bråket berör ju också oss, säger Svartbäck.

Vasabladet var först att berätta om namnlistorna.

Kommundirektör Christina Båssar säger i en kommentar att det känns bra att folk stöttar henne efter kritiken hon utsatts för i revisionsnämnden.

-Jag har fått ryggdunkningar i kommunen och folk har sagt att stå på dig. Bland allt negativt som sagts måste jag ju ha gjort något bra också, säger Båssar.

Båssar har blivit hörd av utskottet som tillsattes av fullmäktige och ska utreda hennes förtroende. Nästa vecka hör utskottet fler personer.

Kommunfullmäktiges ordförande Katarina Heikius, som röstade för att utreda Båssar, manar till lugn och att vänta på rapporten från utskottet. Enligt Heikius är namninsamlingen att betrakta som ett medborgarinitiativ. Minst två procent av invånarna måste skriva under för att initiativet ska behandlas av fullmäktige.

För Båssars skull ska rapporten behandlas så fort som möjligt av fullmäktige, säger Heikius. Det kan bli ett extra fullmäktigemöte bara för den sakens skull.

- När rapporten väl är klar hoppas jag fullmäktige tar sitt ansvar, säger Heikius.

läs också Utskott utreder kommundirektörens förtroende

Peter Sahlsten är vice ordförande för Föreningen Brage i Vasa. Han ringde in till Naturväkteriet för att be om hjälp att få bukt med fladdermöss... och fick ett gott råd.

På Brages museiområde i Vasa finns en mängd gamla byggnader, med gott om springor och skrymslen som fladdermössen gärna kryper in i. Man har försökt skrämma bort djuren med dofter och högfrekventa ljud, men utan framgång.

Sofia Lillgäls är verksamhetsledare på Brage. En stor del av hennes arbetstid går åt att sopa och dammsuga bort fladdermössens avföring.

- Då jag första gången kom upp här på vinden i augusti blev jag smått chockerad. Golvet var fullt av skit och det spreds en frän och äcklig lukt, säger hon.

"Det ska vara growling!"

Då Peter hörde programmet Naturväkteriet i Radio Vega Österbotten fick han idén att ringa in och fråga om råd. Biolog Hans Hästbacka uppmanade först att täta alla springor, men så gav han också detta råd:

Sofia Lillgäls och Peter Sahlsten får ta fram stereon till våren Sofia Lillgäls och Peter Sahlsten Bild: Yle/Amanda Bieber

Nu är hösten så långt liden att fladdermössen har gett sig av, men till våren kommer högtalarna att plockas fram. Gäller då bara att pröva sig fram till vad som biter. Peter tror att han har några gamla skivor med heavyrock där hemma.

- Det ska vara "growling", säger Sofia, jag har nog skivor på lager!. Hon har tack vare sin ålder bättre insikter i modern musik.

Återstår att se vilken musik som är den mest effektiva fladdermusskrämman. Michael Pattons röstövningar med Faith no more kanske tar skruv?

Förslaget till museinämnden är att slå samman Österbottens museum, Tikanojas konsthem och Kuntsis museum för modern konst. De ska bilda en administrativ enhet är förslaget i beredningen av tf. museidirektör Selma Green och tf museichef Pamela Andersson.

Eftersom sammanslagningen har personalkonsekvenser är förslaget att staden omedelbart inleder samarbetsförfarande. I beredningen skrivs om att utveckla verksamheten och behärskad effektivering, men personalminskningar har inte satts som mål.

Tf museidirektör Selma Green kommer att få i uppdrag att bereda en instruktion för den nya organisationen.

Han är Kvevlaxbo i grunden och har jobbat som musiklärare ända fram till pensioneringen för några år sedan. Som nybliven 70-åring njuter han av pensionärstillvaron i hemmet i Maxmo tillsammans med frun Eivor.

Men det är inte så stor del av tiden han spenderar hemma eftersom musiken fortsättningsvis upptar en stor del av hans tid.

Han är en flitigt engagerad ackompanjatör och leder också en egen kör inom Missionskyrkan i Kvevlax. Dessutom brukar han vikariera kantorer runt om i nejden.

En viktig milstolpe i Yngve Svarvars liv är lärarexamen.

-Det var från Nykarleby seminarium. Några år senare kom en ny milstolpe när jag fick examen från Åbo Akademi, säger Svarvar. I samband med det fick jag tjänst vid Vasa Övningsskola.

-Jag brukar skämta och säga att det var juni, juli och augusti som fick mig att söka mig till läraryrket, säger Svarvar. Men visst fanns det ett stort intresse att börja undervisa. Samtidigt var det musikintresset som låg bakom.

Har undervisat många

Yngve Svarvar har undervisat många årskullar lågstadieelever men också handlett klasslärarstuderanden i musik.

-En viktig sak är att man själv kan det man ska lära ut, säger Svarvar. Det är också viktigt att man som lärare både är och försöker överföra musikintresset till eleverna.

-Det finns ju så mycket i musiken som är bra. Att bara få sitta och lyssna är på ett sätt det allra bästa. Men det har också alltid kännts väldigt bra när man varit med och framfört musik med t.ex en grupp elever. Musik som kanske är på en blygsam nivå jämfört med etablerade artisters. Men när man ser glädjen och trivseln hos eleverna känns det väldigt bra, säger Svarvar.

Till viss grad saknar han undervisningen och eleverna men genom arbtetet som körledare får han ut ungefär samma saker.

Ibland träffar han på gamla elever. Och de känner nog igen honom.

-Många av dem har att göra med musik i sitt yrke och det är ju extra roligt, säger Yngve Svarvar