I framtiden syftar ordet "finlandssvensk" på en person som talar både finska och svenska ungefär lika bra, oberoende av modersmål. Bland annat den slutsatsen drar pedagogie doktor Camilla Kovero, som på uppdrag av tankesmedjan Magma undersökt hur ungdomar ser på finlandssvenskhet.
Ungdomar är stolta över att vara tvåspråkiga. Ju mer tvåspråkigheten breder ut sig, desto oftare blir "finlandssvensk" och "tvåspråkig" synonyma begrepp. Att vara finlandssvensk är något positivt, och man kan kalla sig finlandssvensk även om man inte har svenska som modersmål.
Så tycker många barn, enligt Camilla Koveros undersökning "På spaning efter den finlandssvenska identiteten". Hon har intervjuat närmare 1800 elever i 26 skolor runtom i Finland.
Svenskans betydelse upplevs på olika sätt i olika språkliga miljöer. I undersökningen deltog skolor från Helsingforsregionen, Österbotten och de så kallade svenska "språköarna" i det finska Finland: Tammerfors, Kotka, Uleåborg och Björneborg.
Många elever som kommer från tvåspråkiga och finska hem upplever sig ha en finlandssvensk identitet även om deras svenska inte är särskilt stark. Valet av språklig identifikation har mer att göra med känslan av gemenskap än med språkliga kunskaper.
I huvudstadsregionen och på språköarna associeras finlandssvensk ofta till en person som talar både finska och svenska. När ungdomarna får välja vad de vill kalla sig är "finlandssvensk" mer populärt än "tvåspråkig". En försvinnande liten minoritet av eleverna i huvudstadsregionen väljer att kalla sig svenskspråkig. I Österbotten, där svenskan är stark, föredrar ungdomarna ofta att lyfta fram sin nationella tillhörighet och många väljer termen finländare hellre än finlandssvensk.
Majoriteten av eleverna, också de som bor på språköarna, säger att det inte är svårt för dem att uttrycka sig på svenska. Däremot har många österbottniska elever från svenskspråkiga hem svårigheter att uttrycka sig på finska.
- Skolmiljön och skolspråket visade sig ha en alldeles central betydelse för hur barn och ungdomar oberoende av hemspråk och språklig omgivning väljer att definiera sig språkligt, uppger Camilla Kovero i undersökningen.
Enspråkigt svenska skolor
Slutsatsen är enligt Kovero enkel – enspråkigt svenska skolor behövs också i fortsättningen för att trygga svenskans ställning.
- Om svenskan har minoritetsställning såsom det är i Helsingforsregionen, och på de gamla svenska språköarna så innebär det att det behövs enspråkigt svenska skolor. I Österbotten skulle situationen möjligen kunna se annorlunda ut, för där är svenska språkets ställning så stark, säger Kovero.