Ulla-Maj Järvinen vårdar sin motorcykel som sin käraste ägodel. Den står på hennes gård i Gamla Vasa och blänker. Alla kromdelar är så minutiöst polerade att det möjligt att spegla sig i dem. En dammotorcykel ska vara polerad och fin – det hör helt enkelt till, berättar Järvinen.
Hon vrider på nyckeln och motorcykeln startar med en knall. Med van hand fattar hon gashandtag och vrider några gånger. Ljudnivån stiger och brummandet blir intensivare. Ulla-Maj bara ler.
- Motorcykeln betyder allt. Det är inte bara själva körandet som är härligt. Bland vi damer som kör finns en härlig gemenskap. Vi är vänner för livet.
Järvinen har kört motorcykeln i 15 år och körandet ger henne en känsla av frihet. Under vintern saknar hon motorcykeln så mycket att hon går ut till garaget för att känna på lädersitsen och känna bensinlukten.
Van långkörare
Järvinen är ingen novis i sammanhanget. Flera gånger har hon deltagit i långa motorcykel lopp kallade Iron Butt. Under ett eller två dygn ska man avverka tusentals kilometer på landsvägarna. Definitivt en utmaning, säger Järvinen men värt all möda.
Hon är medlem i Wasa Nice Riders. En tvåspråkig motorcykelklubb i Vasa – enbart för damer.
- De är fantastiska de flickor som är med i Nice Riders. Vi har en så fin gemenskap och vi delar allt tillsammans. Både sorg och glädje.
Ulla-Maj Järvinen är så gott som dagligen ute på vägarna med sin motorcykel. Och det där med friheten – den känner hon som mest när hon impulsivt stannar nånstans för att lyssna på fåglar. Då är allt perfekt, då njuter hon som mest.