Det är tisdag 13 augusti 2013. Jag sitter på inrikesministeriet i den autonoma republiken Kurdistan i Irak. Tjänstemannen på andra sidan skrivbordet ber att få se mitt pass, det enda ljud som hörs kommer från luftkonditioneringsapparaten som surrar och det är jag glad för. Ute är det en temperatur på mer än 40 grader.
Min resa har fört mig till Irak och nu väntar jag bara på att få mitt tillstånd med alla nödvändiga stämplar för att kunna besöka flyktinglägret Domiz utanför staden Dohuk.
Kurdernas situation i Syrien
Flyktinglägret Domiz i Irak har tagit emot flyktingar från inbördeskrigets Syrien sedan april 2012. Ett par miljoner människor beräknas vara interna flyktingar i Syrien, människor som inte kunnat stanna kvar i sina byar och städer men som inte heller har någon möjlighet att komma ut ur landet. Många har flytt till Jordanien och Libanon. Många är också de som tagit sig över floden Tigris i Syriens nordöstra hörn och sökt sig till Irak.
I lägret är 95 procent av flyktingarna kurder berättar Salem Taher som är informationsansvarig för flyktinglägret Domiz. I lägret finns cirka 115 000 flyktingar registrerade den dag jag besöker lägret men snart skall situationen ändras och tiotusentals nya flyktingar kommer att välla in de följande dagarna.
UNHCR och den regionala regeringen
Lägret upprätthålls av FN:s flyktingkommissariat, UNHCR tillsammans med den regionala regeringen i Kurdistan. Tältraderna sträcker sig nästan så långt bort man kan se, lägret ligger på en öppen slätt utan träd och luften dallrar i värmen. Jag tänker att här bor nästan samma mängd människor som i två städer av Vasas storlek och allt från skola till avfallstransporter måste fungera på något sätt. Det finns 13 000 barn i lägret i grundskoleålder, nya skolor måste byggas för dem, de skolor som finns räcker inte till säger Salem Taher.
Varje flykting får en månatlig summa på 31 dollar via WFP, FN:s mathjälp för flyktingar World Food Program. Den summan skall räcka till men lokalbefolkningen i Dohuk är välvilligt inställd till flyktingarna. Pengar, mat och olika förnödenheter doneras till flyktingarna men frågan är hur långt tålamodet och den välvilligga inställningen räcker bland lokalbefolkningen.
Flyktingarna får automatiskt 6 månaders uppehållstillstånd i Irak och de kan bo i Dohuk om de har råd. De kan också söka jobb men det säger sig självt att det är inte lätt för en lokal arbetsmarknad att plötsligt svälja tiotusentals nya arbetssökande.
På flykt undan tvångsrekrytering till motståndsgrupper
Nisamadin Soliman har kommit till flyktinglägret tillsammans med sin fru och sina tre barn från Syrien. De bor i ett tält som är välutrustat, elförsörjningen fungerar i lägret och det betyder att servicen går att ordna någorlunda. I tältet finns kylskåp, satellitTV och luftkonditioneringsapparat. Det är också nödvändigt att ha all den här utrustningen eftersom maten annars snabbt skulle förstöras och hettan bli olidlig, framförallt för små barn.
Nisamadin flydde eftersom den kurdiska PKK gerillan som verkar på andra sidan gränsen ville tvinga in honom i sina led med våld. Han fruktade för sitt liv och kunde inte sova hemma med familjen eftersom PKK soldaterna hela tiden sökte efter honom.
Den reguljära syriska armén har lämnat den här delen av Syrien redan i slutet av förra året och tillät den kurdiska PKK gerillan att komma in i området. PKK i sin tur bekämpar al-Nusra grupperingen som är en del av fronten mot den syriska regimen.
Al-Nusra är en gruppering med kopplingar till al-Qaida och från kurdisk sida är man rädd för att al Nusra försöker genomföra ett folkmord på den kurdiska befolkningsgruppen i Syrien. Det är inte lätt i Syrien att skilja på vän och och fiende i det komplicerade läget.
Nya flyktingströmmar
I mitten på augusti tar flyktingströmmen av kurder från den syriska sidan till Irak ny fart. På bara några dagar kommer 30 000 nya flyktingar till Domiz och där klarar man inte längre av situationen. Det är oklart vad som skett på den syriska sidan.
Två nya läger på annat håll i Kurdistan planeras men tillsvidare transporteras flyktingarna bara bort från Domiz med bussar och inkvarteras på sina nya orter i bland annat moskeer och andra större byggnader.
Informationsansvariga Salem Taher i Domiz lägret räknar med att flyktinglägrena kommer att bli en bestående del av vardagen under en lång tid framöver i Kurdistan