Birgitta Åsvik började arbeta i Vasa svenska församling som barnledare i slutet av 70-talet och de senaste åtta åren har hon varit diakoniarbetare. Nu är det dags att städa skrivbordet för nu ska hon bli pensionär.
- Jag ser nog med tacksamhet och glädje tillbaka på mitt arbetsliv. Och det roligaste och det bästa har varit människokontakterna, säger Åsvik.
Diakoniarbetet har blivit bättre strukturerat
Hon tycker att diakoniarbetet har blivit bättre strukturerat de senaste åren.
- Det har vi satsat på inom diakonikollegiet och från församlingen, att få någon sorts ramar för det här väldigt omfattande arbetet som det är svårt att få gränser för och annars greppa.
De har bland annat mera uttalade regler för bidragen. Dessutom har de lagt mera tid på det andliga arbetet.
- Vi ger oss själva och varandra tid att fördjupa oss i det andliga budskapet och tar tid för bön.
Åsvik berättar att många i dag är beroende av hjälpen som diakonin delar ut.
- Speciellt i slutet av månaden eller en vecka före utbetalningsdagen av bidragen kan det finnas 30 cent kvar på kontot. Då kan mathjälpen betyda skillnaden på hunger eller mättnad den sista veckan i månaden.
Orolig för långtidsarbetslösa
Hon är är mest orolig för långtidsarbetslösa.
- De har fastnat i ett stödfängelse, eftersom lagarna inte ger möjlighet att tjäna extra överhuvudtaget. Om det syns på ditt konto att det har kommit in hundra euro räknas det som en inkomst och dras bort från grundstödet. Så man lär sig att det inte är någon nytta med att jobba.
Därför tycker hon att man borde kunna tjäna något utöver stöden precis som de som studerar.
Ska först se hur livet som pensionär är
I höst säger hon farväl och inleder ett liv som glad pensionär. Men hon har ännu inga speciella planer.
- Jag ska se hur det är att vara pensionär.
Men en dikt hon valde ut berättar lite om vartåt det lutar:
"När jag blir gammal tant skall jag ha en lila klänning och en röd hatt som varken passar mig eller går ihop med klänningen. Jag skall sätta mig ner på trottoaren när jag blir trött och dra min käpp längs spjälorna i det kommunala järnstaketet. Jag skall ta igen för all min förståndighet när jag var ung." Från boken Livets årstider av Mary Batchelor.