Det är svårt att få spontan kontakt med en Vasabo, säger sjukskötaren Evans Munoru, som kom till Vasa år 2003. Han har goda vänner bland sjukskötarna på Vasa centralsjukhus men saknar ändå ett otvunget vardagssnack med någon obekant vasabo.
- Norrmännen var mycket öppnare och nyfiknare på min kultur än vad vasaborna är - och här har jag ändå levt i tio år, säger han.
Munorus tidigare flickvän från Björneborg hade samma erfarenhet - det är svårt att bli bekant med en vasabo.
- Fastän hon var vit och finländare sen generationer hade hon till och med svårare att få kontakt än jag som är född i Kenya, säger Munoru.
"Vasa är mörkt och kallt"
Frågan om Vasas gästvänlighet gentemot utlänningar aktualiserades i veckan. Fem av de åtta spanska sjukskötare som rekryterats till staden har fått nog och flyttar bort.
Orsaken sägs var att det är för mörkt och kallt och allting kostar så mycket. Dessutom är det svårt att få vänner bland finländarna.
Marica LassusMarica LassausYle/Erica Grahn
- Vi erbjuder ett fyrtiotal fritidsklubbar - allt från handarbete till innebandy - säger kommunikationschef Marica Lassus.
Utlänningarna har dessutom sina egna communities, där de träffas på fritiden. Att det är svårt att bekanta sig med infödda vasabor tror Lassus beror på att vi saknar den europeiska cafékulturen och klimatet gör att vi inte flanerar omkring vintertid.
Både Lassus och Munoru efterlyser en avslappnad mötesplats för gamla och nya vasabor.
-Vi vet att vi behöver utländsk arbetskraft. Då ska vi också hjälpa dem att skapa ett rikt socialt liv, säger Lassus.
Läs också: Spanska sjukskötare lämnar Vasa