För ett knappt år sedan kontaktade jag Nils Erik Villstrand i Åbo för att höra mig för ifall han kunde tänka sig medverka i programmet ”Samtal om livet”. Jag kände inte professor Villstrand från tidigare, men jag visste att vi hade ungefär samma dialekt som första språk, så jag skrev till honom att ifall han ville berätta om sig själv och sina livsval så kunde vi kanske göra en del av inspelningen på purmodialekt. Mitt förslag var nog allvarligt menat, men jag tänkte ändå att kanske en utflyttad purmobo, som dessutom kan titulera sig professor, skulle föredra att denska, som vi säger på dialekt när vi menar ”att tala standardsvenska”.
Professor Villstrand svarade genast att han nog kunde tänka sig att medverkade i programmet – också uta allt denskas…
När vi sen träffades för att spela in programmet (som sändes i augusti ifjol - och som sänds i repris den här veckan) föll det sig naturligt att både Nils Erik Villstrand och jag själv talade dialekt - åtminstone till en början när vi pratade om Villstrands barndom och uppväxt i byn Vilobacka på 1950-talet. På den tiden kallades han "Aasid-Nisse", eftersom familjen bodde på andra sidan ån, sett från den sida där de flesta byborna bodde. När vi senare kom in på det akademiska livet i Åbo, och Nils Erik Villstrands forskning blev det så att vi gled över till att tala standardsvenska. Det är sådant som sker utan att man tänker på det,.
- För det är ju så att man är tvåspråkig, konstaterar Nils Erik Villstrand i programmet. Och ifall man har vuxit upp med dialekt som första språk så krävs det till en början en viss ansträngning för att man på riktigt ska kunna ta till sig standardspråket och använda det utan att det känns tillgjort.
På samma sätt som Nils Erik Villstrand anser jag mig också vara tvåspråkig när det gäller dialekt och standardsvenska.
Personligen använder jag dialekt så fort jag får en chans, också om jag befinner mig utanför Österbotten. Det räcker med att någon tilltalar mig på dialekt - eller att jag träffar nån som jag vet att kan dialekt - för att jag automatiskt ska gå över till mitt första modersmål.
Ibland har jag märkt att nylänningar, som råkar höra några österbottningar samtala ivrigt på sitt eget språk, tror att det är nånting vi gör för roa dem - så att de ska få skratta åt vårt skojiga bygdemål... Men så är det ju inte! Vi som har dialekt som första språk använder vårt modersmål till att prata om precis vad som helst.
Men ifall situationen så kräver går vi ofta obehindrat över till standardsvenska - för det viktiga är ju ändå att man förstår varandra!
Den som vill öva sin dialektförståelse kan lyssna på ”Samtal om livet” på torsdag 4.4 kl 13.03, eller på lördag 6.4 kl. 20.03
I programmet, som också finns på Arenan, får man bland annat höra hur det kom sig att Aasid-Nisse från Vilobacka blev Professor Villstrand i Åbo
Redaktör: Ann-Sophie Sandström