BSE testen av friska, slaktade nötdjur upphör nästa månad men riskmaterialet i kropparna måste ändå brännas i destruktionsanläggningen i Honkajoki. Riskmaterial är djurens hjärna, ryggmärg och tarmar.
Tarmarna är volymmässigt den största delen och samtidigt den del av djurkroppen där risken för BSE smitta är minst. Slakteriindustrin vill helst slippa destruktionskostnaderna men de kommer att kvarstå också i framtiden
- Det pris vi betalar för destruktionen av riskmateriel skulle vi gärna ge åt producenterna för att trygga en fortsatt produktion av inhemskt kött, säger kvalitetschef Mikael Snellman vid Snellman Ab i Jakobstad.
Kostnaderna för destruktionen uppgår till många miljoner euro årligen och Mikael Snellman räknar med att enbart för hans företag uppgår kostnaderna till nästan en miljon euro varje år.
- Det här är det pris vi måste betala för att bekämpa den här sjukdomen (BSE). Genom att ta bort riskdelarna skyddar man konsumenternas hälsa, BSE testningen är bara ett sätt att ta reda om sjukdomen finns i ett djur eller inte, säger konsultativa tjänstemannen Kajsa Hakulin vid Jord- och skogsbruksministeriet.
Destruktionstvånget av riskmaterial har trots allt lättat stegvis under årens lopp och Kajsa Hakulin håller det inte för osannolikt att destruktionstvånget för tarmarnas del kommer att hävas inom några år i EU. Tarmarna är volymmässigt liksom kostnadsmässigt den största posten för slakterierna.