Vid Åbo Akademi och Vasa universitet planeras en ny gemensam utbildning för språkbadslärare med 20 platser per år. Intresset för utbildningen finns vid båda högskolorna, men nu handlar det om hur finansieringen kan ordnas, bedömer Siv Björklund, professor i svenska vid Vasa universitet.
Enligt Björklund har universiteten i dagens trängda ekonomiska läge inte möjlighet att själva stå för utgifterna. -Eftersom nationalspråkskommittén anser språkbad vara viktig skulle det vara logiskt att staten också ser till att finansieringen ordnas, menar Björklund.
Trots att det finns ett behov av språkbadspedagoger finns det för närvarande bara ett fåtal som studerar det inom ett samarbetsprojekt mellan universiteten i Vasa, Uleåborg och Kajana. De sista studerandena togs in i programmet år 2009 och ett tiotal pedagoger kommer ännu att få sin examen.
Stort intresse, för få grupper
För att gå i språkbadsklass ska man vanligen ha gått i ett daghem med språkbad, men där är intresset större än utbudet. De som har gått i språkbadsdaghem ska sedan garanteras en möjlighet att fortsätta med språkbad under hela den grundläggande utbildningen. I Österbotten finns det gott om formellt kompetenta pedagoger till utannonserade tjänster, men i södra Finland är det svårt att hitta formellt kompetent personal.
Kommunerna är ovilliga att öka antalet språkbadsgrupper, bland annat för att årskullarna minskar och man vill ha ett tillräckligt elevunderlag i närskolorna. I vissa kommuner finns det också många elever med annat modersmål än finska och svenska, och kommunerna ska se till att de får den språkundervisning de behöver.
Besvärlig byråkrati
Förutom att språkbadslärarna är för få finns det också andra problem. En del kommuner främst i södra Finland kräver fullständiga kunskaper i administrationsspråket, alltså finska för språkbadslärare som har svenska som undervisningsspråk, vilket gör att duktiga språkbadslärare inte anses kompetenta, säger Veronica Hertzberg, som har sammanställt en rapport om språkbadet och dess utmaningar.
Andra utmaningar är att öka samarbetet mellan de svenska och de finska enheterna inom dagvård och utbildning samt behovet av en läroplan för att göra det tydligt hur mycket undervisningen de facto kommer att ske på olika språk.