Skada efter skada efter skada. Andreas Romar har haft mer än sin beskärda del av otur under sin alpina karriär. Nu vill han ut ur den onda cirkeln med mer tålamod, mindre stress och ny tränare.
I februari åkte Andreas Romar på karriärens tredje allvarliga skada. Vänster knä tog för andra vintern på raken stryk och ännu en säsong var över i förtid.
– Jag har hamnat i en ond cirkel, konstaterade Romar i en intervju för Yle Sporten i mars men bedyrade att han inte kommer att ge upp trots de upprepade bekymren.
Och det har han inte heller gjort.
När Yle Sporten träffar 27-åringen inför den stundande alpina säsongen har han för en knapp månad sedan återvänt till backen.
– Lite nervöst var det nog, medger Romar. Natten innan vaknade jag och fick besöka WC:n ganska många gånger.
– Början var lite skakig men det blev ganska bra mot slutet. Det var skönt att få det gjort, att få åka igen och hitta mera motivation till torrträningen som tagit vid efter det.
”Inte stressat så mycket”
I våras hette det att rehabiliteringen skulle ta 8–11 månader. Nu har det gått sju och en halv månad sedan olyckan – och Romar är därmed långt framför tidtabellen.
– Jag har jag lärt mig nånting av den första rehaben, jag har kanske inte stressat så mycket. Allting har gått jättebra, säger Romar och tillägger att knäet läkt över förväntan.
Procentuellt menar Romar att knäet är i ungefär 60-procentigt skick just nu. Mycket arbete återstår innan Vasa Skidklubb-åkaren är tillbaka i tävling – inte minst på det mentala planet.
– Nervöst kommer det att vara men jag har en specialist som jobbar med den saken. Det gäller att hitta rätt balans med allting och vara förberedd på allt som kan hända.
Ny svensk tränare
Det största lasset i träningen drar ändå Thomas Ericsson. Svensken har tagit över tränaransvaret och samarbetet har hittills löpt på bra.
– ”Tomppa” har en enorm erfarenhet och det märker man i det dagliga jobbet. Vi stressar inte utan tar ett steg i taget och går faktiskt alla de stegen, det är onödigt att skynda sig fram nu. Skynda långsamt är vårt motto.
– Vi kan dessutom kommunicera på bådas modersmål. Jag har de senaste 7–8 åren haft en slovensk tränare och det blir alltid lite missförstånd ibland, men nu blir det inte några alls, vilket är superbra.
Romar fortsätter också träna tillsammans med det tyska landslaget. Som ensam finländsk fartspecialist behöver han sällskap för att vara redo när säsongen väl kör igång.
Inte bara världscup
Andreas Romar berättar att toppformen ska infinna sig i januari eller februari. Man ska även gällande tävlingar skynda långsamt och inte försöka ta en för stor bit av kakan på en gång.
– Meningen är att börja tävla så tidigt som möjligt men jag kommer inte att köra samma program som förra året då jag inte var i full form i de första (världscup)tävlingarna. Istället ska jag försöka hitta formen på lägre nivå, som Europacupen och FIS-tävlingar, och kanske köra lite andra grenar också.
– Det här också för att hitta självförtroendet och få ut allt när det gäller. Problemet förra året var att jag i december var snabb på träningar och åkte jämsides med tyskarna som var topp-10 hela tiden, men jag fick inte ut det i tävling.
OS går före VM
Romar skippar troligen världscuptävlingarna i Lake Louise och Beaver Creek på nordamerikansk mark i november för att inte anstränga knäet för mycket för tidigt.
I februari avgörs VM i St. Moritz. Romar försvarar en sjunde plats i den alpina kombinationen från Beaver Creek 2015. Två år innan kom han fyra i kombin och femma i störtloppet.
Efter alla problem ligger målsättningen nu inte riktigt lika högt.
– Det är realistiskt att tävla om en placering i topp-15 i kombi, och kanske vara bland de 20–25 bästa i fartdisciplinerna, konstaterar Romar och fortsätter att han inte vill vara en statist i VM-pisten.
– Om jag åker ska jag på riktigt kunna göra resultat, inte tävla om platserna 45 och uppåt. Men vi får se, det är ändå ett delmål i processen mot OS, riktar Romar redan blicken mot Pyeongchang 2018.