Clik here to view.

Traumatiserade människor som levde i total misär. Kvinnor vars män hade kidnappats och halshuggits. En mamma som hade förlorat alla sina barn.
Det var vad som mötte hjälparbetaren Gunilla Luther-Lindqvist i turkiska Gaziantep, på gränsen till Syrien. Hon och hennes man åkte för några veckor sedan ner för att dela ut pengar och förnödenheter från en insamling som Nada Nord gjort i Österbotten.
- Först köpte vi mat och lastade bilarna fulla, sen åkte vi till stadsdelarna där flyktingarna bodde. Det var fruktansvärda ruckel som var mörka och mögliga. Det rann vatten längs väggarna.
Det var overkligt för dem. Tårarna rann nerför deras stela kinder. De hade gråtit så mycket att de orkade inte gråta mer.
Vatten med lök skulle mätta många
Hon och de andra knackade dörr och erbjöd sin hjälp.
- De var rädda och vågade inte öppna dörrarna så vi fick vänta ganska länge innan någon öppnade. De hade ingenting. På ett ställe såg vi att de kokade mat, men det var bara vatten med lite lök i. Och det skulle räcka till många människor, både barn och vuxna.
Hur reagerade de när ni, främlingar, dök upp med mat och pengar?
Jag ville kunna krama om dem och låta dem känna värmen. Jag ville att de skulle känna sig sedda.
- Det var viktigt att vi snabbt kunde inge förtroende och att de förstod varför vi var där. Vi ville berätta att vi uppe i Finland bryr oss. Det var overkligt för dem. Tårarna rann nerför deras stela kinder. De hade gråtit så mycket att de orkade inte gråta mer. När vi kramade om dem ville de inte släppa taget.
Hade ni tid att umgås med dem en längre tid?
- Jag prioriterade det att vi skulle ha ordentligt med tid på varje ställe. I och med att vi inte kunde prata desto mera på grund av språket, ville jag kunna krama om dem och låta dem känna värmen. Jag ville att de skulle känna sig sedda.
En gammal kvinna som hade mist alla sina fyra barn bodde hos sina släktingar. Hon fick bara sitta på golvet i ett hörn bakom en värmekamin och inte synas eller höras.
Rullstol gav kvinna människovärde
Förutom att dela ut pengar och mat, såg Gunilla och de andra också till att de som behövde operationer fick det.
- Det var en man som hade kallbrand i ena foten och behövde opereras akut. Han kunde åka i väg direkt till sjukhuset och bli opererad.
- En gammal kvinna som hade mist alla sina fyra barn bodde hos sina släktingar. Hon fick bara sitta på golvet i ett hörn bakom en värmekamin och inte synas eller höras. Då kom jag på att vi skulle köpa en rullstol åt henne så att hon skulle komma upp till en människovärdig nivå. Nu kan hon i alla fall ta sig ut ur kyffet de bodde i.
Jag såg inget som skulle ha tytt på IS-verksamhet. Jag såg bara misären.
Inget spår av terrorism
Gunilla hade inte vidtagit några säkerhetsåtgärder inför resan trots att IS-terrorister rör sig i området. Men väl på plats fick de kontakt med en organisation som ordnade en kurs i säkerhet.
- De sa att vi skulle undvika alla stora folksamlingar, sjukhus och liknande. Jag kände mig trygg hela tiden. Jag såg inget som skulle ha tytt på IS-verksamhet. Jag såg bara misären.
Resan gick överlag bra. De hade lite problem med logistiken till en början. Mannen som hade lovat ta emot dem på flygplatsen kom inte. Han hade åkt till Kobane i Syrien och skulle vara där hela veckan.
- Han hade ordnat så att vi fick skjuts från flygplatsen, men den killen kunde ingen engelska. Vi funderade i två dagar vad vi skulle göra, men sen ringde vi Abdullah som hade hjälpt oss när vi var där sist. Han och hans fru hjälpte oss med allting. Vi var mycket nöjda med hur allt gick sen.
Läs också: Is-terrorister avskräcker inte hjälparbetare